Victoria

10 december 2015 22:45

Jag och han jag delar möbler med fick det tillsammans, första och hittills enda gången. När Stor var tre månader. Det sägs att man åker på det rejält när det är första gången och det skriver jag under på. Kim började prata med Ulrik vid åtta på morgonen, jag slog in på samma bana fem timmar senare. Sen låg vi ömsom i sängen och ömsom på varsitt badrumsgolv i tre dygn. Utan att ens veta vilken tid på dygnet det råkade vara.

Det sägs att hundar känner på sig när det inte är läge att vara jobbiga och det stämde iaf då. Stor, som var en sjukt jobbig valp, låg mer eller mindre still i nämnda tre dygn. Så här i efterhand är jag inte ens säker på att någon ens gav honom mat. Högst olägligt att bli så sjuka samtidigt och ingen ville komma och hämta valp som kanske hade baciller i klospetsarna.

Och du har rätt. Vi kan inte smitta dem och vice versa. Däremot är det inte helt ovanligt att jyckar får halsfluss. Den hundsjukan var väldigt ny för mig ända till det hände. Förvåningen liksom. Men praktiskt att man inte smittar varandra. Rent spontant är jag osugen på bandmask eller att kräkas hårbollar ihop med katten. Mår ni bra nu då? ;)

ohejdat

10 december 2015 23:15

Jo, vi är ok igen. Fast Halvan har fortfarande inte lyckats uppbåda någon lust att gå på jobbets julbord imorgon kväll, och det tar jag som ett tecken på en viss fortsatt ohälsa hos den annars alltid glupska och partysugna killen.

Gott att ha två badrum i ert läge. Eftersom vi hade 36 timmars förskjutning, så funkade det med en toa i drift och en i renoveringsläge. Vi hade en katastrofplan som inbegrep en hink och golvbrunnen i tvättstugan utifall att Ulrik skulle vilja ha trepartssamtal, men han nöjde sig med att ta oss en o en.

Halsfluss i små hundhalsar?, hade jag ingen aaning om.