Det växte en rutsopp i bröstkorgen efter ett vildsvin. Dante tycker den här svampskogen är extra hundvänlig, den erbjuder doftsensationer medan matte plockar svamp.

Nu blir det googla på recept på stolt fjällskivling, har för mig att det är populärt att panera o steka.

Så ringde hon; affärschefen för den stora veterinärkoncernen. Deltagande, tröstande, engagerad och bekymrad. Professionellt bemötande helt enkelt, men utan nån handlingsplan, utan nåt kompensationserbjudande. Kändes som att svänga in på en återvändsgata när man är vilse och åka ut igen; fortfarande vilse men man vet att åtminstone den gatsnutten inte leder nån vart.

Hon menade på att franchisetagarna kan anställa vem de vill utan att hon kan styra och påverka detta (pyttsan säger jag som varit franchisetagare i mäklarbranschen; hade HK hört av sig; hade en olämplig mäklare fått rensa skrivbordet ögonaböj).

Men noga med att framhålla och framhäva sin egen handlingskraft; tre gånger berättade hon att hon i torsdags reste hit och träffade tomten, assistenten och franchisetagaren och gått igenom Dantes journal och lämnat mitt mail till dem.
Och noga med att påpeka att det stod mig fritt att välja att anmäla tomten till ansvarsnämnden.

Men då så; vi går vidare i livet, jag å Dante, jag väljer mina krig och "livet är kort och döden är jävligt lång".

Och jag kommer heller aldrig mer sätta min fot i bolagets zoobutik eller trim.

Vi tog en tur till bonnlandet och ett naturreservat med fågeltorn och en hord av kor av varierande ålder, kön, nyfikenhet och farlighet. Passerade ett hus där vänner jag känner bor och hängde en påse tomater på dörrhandtaget. Dante hade definitivt inget emot det lilla stoppet; för de har kaninbur i trädgården.

Sen kändes det som om varenda kardborre vi passerade hoppade på Dante och trasslade in sig i hans öronpäls.

På vägen tillbaka passerade vi bondens lilla skrotupplag som skapat rubriker i lokaltidningen eftersom fågelskådarna retat sig på den. Ja, vad ska man säga? Fågelskådare bor nog i stan och vet föga om livet på landet.

Dante ligger under bordet och snarkar medan jag sitter och googlar på "pung", "ärr", "kastrering", "svullnad" och letar bilder att jämföra Dantes operationsärr med. Plingar det varningsklockor på Googlekontoret nu?

Halvan är riktigt jäkla sjuk, så sjuk att han inte orkar åka och se sitt lag spela match i eftermiddag, det händer bara inte. Han har frossa och ligger och flämtar o sover om vartannat.
Jag försöker leka Florence Nightingale men han är inte intresserad.

Gästerna fick lite frukost och for iväg till tåget medan jag och Dante stack till skogs. Solen hittade på en massa busstreck mellan träden och det var alldeles vindstilla. Dante verkar allt piggare, idag tror jag han nosade upp ett musbo under en buske. Tyvärr hade telefonen laddat ur, för det var definitivt filmläge när han stod på öronen ner i ett hål och grävde, fnös och frustade energiskt.

Väl hemma igen såg jag att jag fått ett mail där det stod att chefen på veterinärkedjan skulle ringa upp mig imorgon, det ser jag fram emot.
Nu ut å plocka hallon!

Så var butiken invigd. Med röda mattan utrullad; eller trasmattan vävd i rosengång då. Fullt med fina retroprylar och det bjöds på vin och snittar. Sen blev det middag hemma hos oss och det blev rätt mycket dragen kossa över och ännu mera disk; att det alltid blir så himla mycket disk! Mitt i middagen så stacks det plötsligt in en väldigt lång nos genom altandörren som stod lite på glänt. Det tog en sekund innan jag kom på att det måste vara Fille, Dantes polare den ryska vinthunden som var på rymmen och ute efter bus. Efter kom en generad matte, fast det var ju rätt kul och de två killarna har alltid älskat att gosa med varandra. Nästa vecka ska vi ta igen för all lek, bus o gos som du fått avstå från nu Dante!

Halvan hade med sig en grym förkylning från Långtbortistan, så han har hankat sig fram i den sociala tillvaron idag; febrig, trött och snorig.Tålamodet med gästerna tog slut med en smäll när de ville diskutera fotboll och fotbollsvåld. Halvan har gått på fotboll sen han var stor nog att sitta i pappas knä, gästerna har nog varit på lika många matcher som det finns tummar på vänsterhanden; som mest alltså. Men nu skulle de diskutera hur det inte diskuteras bland de vanliga fotbollsentusiasterna om våldet: läktarvåldet och firmorna. Ungefär som man i olika sammanhang skuldbelägger brukare av något för att de inte tar ansvar för att det finns missbrukare av detsamma. Typ vinkännare borde resonera om alkoholism lika mycket som de kan diskutera om 2012 var det bästa Chablisårgången sedan 60-talet. Och chokladkonnässören borde tänka på de överviktiga sockerberoende...
Kanske haltar liknelsen, men Halvan blev tvärarg, tröttnade, reste sig och gick demonstrativt till sängs, eftersom det inte finns nån dörr till vårt sovrum från vardagsrummet så kunde han inte smälla igen nån dörr vid sortin, men han ryckte istället djävligt ilsket och hårt i draperiet och jag fick bita mig lite i läppen för att inte skratta.

Önskar grabben kunde säga hur han känner sig där han hänger på hallmattan. Jag fotar det fult ihopsydda snittet varje dag för att se om det svullnar eller börjar ändra sig på annat vis. Vem vet vad tomten kan ha glömt kvar i buken. Men det är bilder jag besparar er. Tycker han ser lite ledsen och hängig ut. Men gör inga ansatser att sköta såret själv. Han är glad, energisk och aktiv ute, dricker och äter gärna, magen verkar dock vara i olag, vilket det stod på bipacksedeln att den skulle/kunde bli av de smärtstillande dropparna han får av mig varje morgon.

Nyss drog han nyss i sig allt löst på och i ett köttigt märgben, det gör väl inte en hund som inte mår bra?