Vi testar med brallor av en barntröja istället för tratt som verkar göra Dante paralyserad.

Den här dagen har lämnat mig i ett rätt förvirrat skick.
Jag bokade tid för kastreringen hos en specifik veterinär med tio års erfarenhet och goda vitsord. Imorse tog hennes assistent emot mig och Dante, det kändes lite konstigt att inte få tala med veterinären direkt inför ingreppet. Tre och en halv timma senare möttes jag av en tomte i operationskläder. Assistenten var upptagen i telefon. Tomten berättade att sövningen inte tagit ordentligt på Dante.
-Va?!
-Ja, svarade tomten; jag är inte längre van vid den typen av sammansatta sederingar som numera används i Sverige...
-Så det är alltså du som opererat Dante???
-Ja.
-Men vem är du då?
-Jag är veterinär, men jag har arbetat i Ghana de senaste åren.
-Ja men vad heter du då, jag hade inte en aning om att inte NN skulle utföra ingreppet.
Här mumlar tomten sitt namn och assistenten har anslutit till oss, så jag vänder mig till henne och frågar hur det gick till när Dante vaknade under pågående ingrepp. Nej, svarar hon; han vaknade inte, men han rörde sig, det kan hända hundar med hans pälstyp.
-(?)
Nu går vi in till Dante som ser förvirrad och förskräckt ut i sin tratt, han trycker sig genast mot mig. Pälsen på hela bakdelen; baken, svansen och låren är roströda av intorkat blod, hela hunden luktar järn.
Tomten säger att han opererat bort pungen för att minska risken för komplikationer (den brukar man låta tillbakabildas av sig själv). Sutererna är av sorten som absorberas så något återbesök är inte nödvändigt.
Sedan börjar han berätta om kliniken i Ghana och att personalen där brukar ta hem och äta upp testiklarna; de behöver proteinet.
Assistenten tar betalt och börjar fråga mig om jag vill ha nåt smärtstillande med mig.
-Hur vet jag om han behöver det? Assistenten frågar tomten om Dante ska ha smärtlindring. Tomten frågar mig:
-Ska han ha smärtlindring, hur brukar han reagera?
(Jag är på vippen att svara att han inte så ofta brukar kastreras så jag vet inte).

Väl hemma googlar jag på denna stjärna:
Han är anmäld och fälld i Veterinära Ansvarsnämnden för felbehandling 2013.
Hans veterinärklinik i Sverige brann upp 2007 och branden följdes av en utdragen försäkringsstrid som han lagt upp i en blogg.
Han tvittrar om sin skilsmässa från sin veterinärfru och sparar inga detaljer.
På hans Facebooksida skriver han att han behöver pengar och ber folk tipsa om jobb, senast i fredags stod det att han sökte bostad och jobb i Skåne(?).

Imorgon ska jag ringa ordinarie veterinär, har hon blundat eller helt och hållet skippat bakgrundskollen? Och har hon beordrat assistenten att dölja att det inte är hon som skulle utföra ingreppet? Herregud; man bokar ju till och med en specifik frisör eller hur?!

Så nu sitter jag i bilen i garaget o fikar o spelar Wordfeud medan trattkantarellen sover i baksätet.

Nu ligger han kvar i bilen i garaget. Vägrar stiga ur eller bli buren. Lider av grav trattdepression. Matte får fixa en kopp kaffe och göra honom sällskap då.

Eller mera specifikt för hans kulor. Jag med. Det känns så konstigt grymt att ha makten att bestämma sånt här. Natten har varit lång och rätt sömnlös. Men strax ska det ske. Jag måste väl lita på Sveriges mest rutinerade och erfarna veterinär, även om det inte blir han som utför det. Förhoppningsvis slutar Dante illustrera ullkrabbans gång varje gång en gott doftande tik kommer i närheten. Han krälar med all kraft så den skadade armbågen kan inte fara väl av det. Och den ska vi vara rädda om.

Då åker vi strax och sen kommer jag hem med en förhoppningsvis lugnare eunuck.

Farväl kulor!
.