Mitt i glosoppestans centrum finns en gammal urmakare. Han har numera inga direkta kundkontakter, utan han sitter i verkstaden bakom butiken. Man kan skymta honom genom dörren, ständigt med ett förstoringsglas fastklämt framför ena ögat. Kundkontakt har istället en av stans värsta räpor som förhoppningsvis närmar sig pensionsåldern med raketfart.

Halvan fick för ett tiotal år sedan en fin klocka av mig, en Omega Seamaster. Den använder han dagligen och eftersom det är en stadig bit metall och glas det handlar om, så tar han av sig den om nätterna. Efter trogen tjänst så gav en skruv på armbandet upp i våras. Omegaklockor ska tydligen lagas av Omegalicensierade urmakare. Så den hamnade alltså här hos den gamle.

Jo, den kunde de laga och dagen efter kunde jag hämta den. Men efter ett par månader var skruven lös igen och idag fick jag då äntligen tummen ur (:-))att fixa den:

Jag: ni lagade det här armbandet i våras, men skruven har lossnat igen.
Räpan: *blänger surt* jaså?
Jag: det är ju risk att man tappar klockan utan den.
Räpan: det beror ju på hur man hanterat klockan INNAN den gick sönder första gången, *spänner ögonen i mig*; jag har också en sån klocka.
Jag: Vad menar du? Min man har tagit av och på sig den dagligen i nio år innan förra skruven lossnade, men nu skedde det efter bara ett par månader. Du tycks ju inte bära din dagligen *jag pekar på hennes fula orangea armbandsklocka med Swarowskikristaller runt urtavlan*.
Räpan: men du förstår väl att hålet kan bli slitet och kanske bli en tiondelsmillimeter större?
Jag: jo, det påpekade jag när jag lämnade in den till er sist att Omegaspecialisten i Göteborg sagt: att man inte ska byta ut skruven utan ersätta den med en nit.
Räpan: *svarar inte utan fnyser och rycker klockan ur min hand och går in till den gamle* damen härute påstår att vi lagat den här klockan, har du såna skruvar hemma?
Gamlingen svarar nåt ohörbart, hon kommer tillbaka till disken.
Räpan: du kan komma tillbaka om en halvtimma, här har du ett kvitto, jag skriver inte ditt namn, för du glömmer väl inte bort din klocka?

Efter en halvtimma lämnade jag in det blanka kvittot, räpan närapå vände mig ryggen och jag fick tillbaka klockan utan en enda kommentar.
Inte "nu hoppas vi att det ska hålla bättre" eller "titta så här gjorde vi, nu kommer han kunna använda den många år till".

Det är bara om man är stadens enda urmakare som man har råd att ha en sån hagga som förgrundsfigur.

Ja, man blir ju lite paff av vad man kan hitta i skogen ibland.
Dante hittade en badbar göl, ser ni alla kantarellbebisarna i strandkanten?