Dante och jag var till skogs i förmiddags. Plockade svamp, plaskade i gölar, spårade vildsvin, fick en himla massa frön i pälsen, blev myggbiten, bajsade på stigen...ja, ni kan fördela de olika skogsaktiviteterna lite lagom jämnt på oss båda.

Halvan jobbar hemma för tredje dagen i rad och har lämpat över lite av sin grymma förkylning på mig. Är i den där fasen när det kliar i öron, näsa, ögon och svalg åsså feber på det. Man vill bara det ska bryta ut ordentligt direkt så man kan bli av med det!

Men tillbaka till skogen. Hade tänkt plocka trattkantareller, men pytt det hade inte skogen planerat lämna ifrån sig. Det blev väl fem små krabater av den sorten. Men desto mer citronslemskivling, taggsvamp, vanlig kantarell och smörsopp. Å lite annat smått o gott. Här plockas bara säkra kort. Inga vita svampar med vita skivor och inga bruna svampar med bruna skivor, då har man kommit långt i säkerhetsarbetet.

Har inte tagit mig förbi detta med usla veterinären, den bristfälliga sederingen och den snodda pungen ännu. Tänker på det av och till, särskilt när jag ska somna. Det äter mig och det retar mig att affärschefen förmodligen tycker att hon gjorde en lysande insats i hennes samtal med mig. Jag har också fått ringa ett antal av den typen av kundsamtal, mäklarbranschen lämnar ofta en massa missnöjda människor efter sig. Det hör till den affärstypens natur eftersom bara en kan bli köpare. Det blir nästan alltid en bunt försmådda potentiella köpare över vid kontraktsskrivningen. Och det är alltid säljaren som i yttersta slutändan avgör vem som får köpa. Skulle kunna fylla bloggen med mäklarhistorier.
Men nu gällde det ju faktiskt en pälsbebis och hon jobbade hårt på att hävda att det var bra för Dante att bli av med pungen och att det är standard procedure att göra det utan narkos och bara sedering. Och sedering kunde ta så olika, när jag tyckte att han borde behärskat det bättre så svarade hon inte. Och så använde hon det klassiska tricket jag själv gjort så många gånger; försök aldrig avsluta samtalet, utan låt kunden ta den tid den behöver för att lufta sitt missnöje och själv ta initiativ till avslut.
Tiden lär väl läka både mitt själsliga sår och Dantes fula snitt.

Senare när jag hämtat posten, visade det sig att min bilförsäkring inte betalats; det kom ett brev från trafiksäkerhetsföreningen. Halvan är kung över alla fakturor här hemma: sköter betalningarna och scannar dem på jobbet som den blå personlighetstyp han är. Men min räkning som kom i augusti hade på nåt vis hamnat fel. Han hade kollat att den inte redan var betald men sedan aldrig lagt in den för betalning. Det finns inget som gör honom på sämre humör än när han känner sig anklagad för slarv av den här typen och han är specialist på att analysera situationen så att det nog ändå till slut är mitt fel. Kryddat med lite gapande eftersom jag dessutom väckte honom från den ljuvligaste eftermiddagsslummer han verkligen behövde. Det är bara att ducka och bära hundhuvudet i de här lägena.

Fast det är klart: det kan bli värre; hans lag möter hatlaget nummer ett i en för allsvenskan ganska avgörande match ikväll. Ska vi gå på långpromenad Dante?