Dante fortsätter sukta efter husse. Gnäller och tjurar. Sitter i fåtöljen. Fasanhonorna är tillbaka. Försöker få honom intresserad av fågelskådning genom glasdörren i köket utan att lyckas. Vi mötte grannen två hus bort imorse, hon som är gift med han som i barndomen(min) fyllde kindtänderna (mina) med amalgam trots att det inte var hål; i förbyggande syfte. Grr. Den oskyldiga tandläkarhustrun tyckte det var dags att komma fram och presentera sig: nästa söndag har vi bott här i två år. Hon var förvånad över vår fina hund, den hade hon inte sett att vi hade. Jag gick hem med ett ganska stort frågetecken i skallen; i somras mötte jag o Dante henne i skogen nästan varje dag och hejade. Det är hon som är den vitklädda motionsdamen med grav fästingskräck. Men jag antar att Dantes tillväxt och min gubbkeps har förvandlat vårt hundekipage till oigenkännlighet. Eller så var hon så upptagen med att spana efter fästingar att hon bara liksom noterade oss i ögonvrån.
Idag ska jag ta tag i en sån där grej som retar en, men som är relativt enkel men ändå lite bökig att åtgärda; tömma döda insekter ur taklamporna. Tror jag gjorde det på sensommaren men den här milda hösten har bidragit med påfyllning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...