Halvan undrade igårkväll varför vi inte dricker en liten kopp kaffe på kvällarna. Inatt halv två visste jag varför. Strax efter fyra visste jag fortfarande varför, medan jag kunde höra de gamla vanliga piposkriksnarkningarna från sovrummet ifrån min plats i bingen i gästrummet.
Det var ju gott förstås med en skvätt kaffe och rom till tarten, men priset för högt. För nu sitter jag här med morgonkoppen håglös och med sömnskrynkligt ansikte. Idag blir det dubbla pass, först flaskgympa och sedan fredagsrush till stängningsdags; kollegorna är förkylda. Vill förstås slippa ta med mig nåt sånt till Kanarieön...