Halvan är iväg och jagar hummer och Pokémonster. Själv har jag jagat färdigt; en bunt yllestrumpor och ett redigt långt skohorn till vårt göteborgska värdpar. En hall utan skohorn är som en toalett utan papper.
Nu hänger jag på Avenyn, i en hotellbar med ett dyrt glas öl. En del serveringspersonal skulle behöva sig en avhyvling: stå inte och idissla tuggummi med öppen mun som om du var anställd på Bregottfabriken samtidigt som du tappar upp ett glas öl mitt framför nosen på mig.

Jag älskar yllestrumpor, men det verkar som om jag blir alltmer ensam om den läggningen. De är varma, luftiga och håller fötterna torra, luktfria och man slipper ludd av lösa fibrer mellan tårna. Förr kunde jag köpa ribbstickade yllestrumpor på Åhléns i 80% ull och 20% nylon. Köpte en rejäl bunt likadana varje höst. Men nu är det slut med det, inga ullstrumpor i sikte där, bara bomull, bambu och modal. På KappAhl fanns faktiskt strumpor märkta ullmix, men det var mera akryl än ull i dessa. Akryl är materialet som är kung av noppor och svettlukt. Jag hatar akryl, jag har inte ett enda plagg i garderoben med det förskräckliga materialet. Hittade faktiskt ullstrumpor till slut på Lindex; merinoull till och med, så nu kan vinterkylan komma om den vill och försöka nafsa efter mina tår.

En jättekopp på bästa lördagsfrukostcaféet. Och bredvid oss sitter en av mina Instagramfavoriter; drawnbyjovanna
Fantastiskt fina teckningar.