Inatt var jag tokförbannad på Halvan; han körde sin Prius laddhybrid och jag satt bredvid i passagerarframsätet. Bilmodellen har en ovanligt bred och hög mittkonsoll.
Plötsligt så säger Halvan att han vill testa ett nytt styrsystem som han laddat ner och installerat i bilen så den blivit självkörande. Samtidigt hoppar han ur bilen som fortsätter framåt. Inte funkar det förarlösa styrsystemet; bilen rullar ganska snabbt av vägen och upp på en trafikerad gång- och cykelbana. Som den är konstruerad finns ingen möjlighet för mig att klättra över till förarsätet. Jag kan bara nå ratten hjälpligt för att styra och tuta för att varna barnvagnsekipage och cyklister jag ser framför mig. Den livsfarliga situationen fortsätter tills jag kommer på att trycka på startknappen, (modellen har inget startnyckellås) och får stopp på den vådliga färden.
Jag vaknar av det hastiga inbromsningsrycket, tvärilsken.

Dante väckte mig strax efter klockan sex genom att ligga i garderoben och yla. Själv sov han. Undrar vad han drömmer om när han ylar? Är han ute i skogen och letar efter sin flock?

Jaha, då har Halvan uppgraderat oss till Business Class; han har skickat ett mail fyllt av pdf:er av menyer, vinlistor och filmer. Då blir det drygt sex timmars champagnedrickande till Dubai och sen nästan tio timmar likaledes till Tokyo. Effekten av hans flygpoäng ihop med en vurm för livets goda. Sist han ordnade till det på detta vis; så tror jag att jag redan före start hade hunnit dricka två glas. Den här gången ska jag nog gå ut lite lugnare, man vill ha utrymme (och förmåga) för portvinet och ostbrickan.

Jag kommer att ha ätit färdigt medicinkuren alldeles precis till lyxlirarresan, trodde jag skulle vakna pigg och symptomfri idag efter de första två pillren, men det svider och molar ännu, antar att det beror på att jag väntade nästan en vecka på att tranbären skulle göra sitt.

Eller kan den va slut på apoteket?

Ta och titta in hos
http://dieuberlinn.se/?p=12880

Bättre än medicin.

Jo jo: smidigt.
Not.
Man går och skvätter och svider och småfryser och väntar på att klockan ska bli efter det magiska klockslaget 15.
Man går in på minavårdkontakter.se och kollar om receptlistan uppdaterats med magisk medicin: icke.
Man väntar en timma till: pyttsan heller.
Man väntar en halvtimma till och tänker att det nog bara är fel på listan och far iväg till apoteket. Man träffar receptarie som inte heller kan se nån magisk medicin i sin lista. Man försöker ringa vårdcentralen som dock säger att dagens rådgivning är fullbokad, vänligen återkom imorgon.
Man åker hem igen och skriker lite åt dammsugaren som fastnar överallt o rycker man i den så välter den och lägger sig på avstängningsknappen. Förstås.
Så här blir det ju fan alltid när jag tycker nåt verkar bra, fast jag inte sett det gå i mål till fullo åsså bara måste det straffkonstra med mig.
Hit med medicinen! Ro hit! Fan! Jävla skit eller bättre i detta fallet; piss!

Kan vi vara överens om en sak?:
Gräva gropar och hål i hundrastgården är inte enbart ordstävsuppfyllande; även andra kan falla däri.

Se till att din jycke har nåt bättre för sig när ni är där, så riskerar varken hunden, du eller nån annan på två eller fyra ben att stå på nosen.

Dante har redan ett taskigt ben, trots det älskar han att springa och han tittar definitivt inte efter var han sätter tassarna, han kollar på kompisen.

Dessutom blir groparna då här års lockande vattenhål med synnerligen tveksam vattenkvalité.

Så utomordentligt smidigt; jag hade siktat in mig på att behöva köa i telefonen och sedan i väntrummet. Nu blir det bara på apoteket.

Den där urinvägsinfektionen vill inte ge med sig och det finns gränser för hur mycket tranbärsjuice man kan häva i sig. Och det är inget skojigt bagage att ha med till Tokyo, varken juice eller trängningar.
Så jag ringde vårdcentralen och fick knappa in person- och telefonnummer, sen var det bara att vänta på att bli uppringd. En halvtimma senare fick jag redogöra för en sjuksköterska vilka symptom jag drabbats av och därefter skulle en läkare förskriva medicin jag kunde hämta efter kl 15. Klart.
Bäst jag gör mig av med den där morgonskvätten jag sparade i en glasburk (i en plastpåse) i kylskåpet genast, innan jag tror det är nåt till middagen.