Tänk att ett ben kan bli så gott efter att ha utsetts för lite konkurrens.
Till och med det gamla hjorthornet fick god smak av att få besök av en kaxig liten dam som snokade i leksakslådan och inventerade benkistan och hoppade upp i mattes knä och tog den bästa utsiktsplatsen i soffan.
Cool bilbur hade hon också, även om den var lite retroporrigt inredd.

Årets första förskrämda små vitsippor.

Men brukar man inte skriva tvärtom?

Halvan sa: ungefär som när man skriver tomt till salu när huset på är kasst; buren är kanske bra.

Husse åkte och handlade medan vi lerade ner oss i hundrastgården.
Colmans klåfingriga marknadsavdelning har dummat sig med kalvhuvet. Man får väl va gla för den gula burken. Jag är konservativ när det gäller livsmedelsdesign. Inte mycket grejer kvar på specerihyllan som fortfarande ser ut som de gjorde när jag köpte dem första gången, skulle väl vara Törsleff gelatinblad då; ljusblå kuvert med sirlig fjäril på. Bra grejer behöver väl inte piffa upp förpackningen om och om igen för att väcka intresse? Vika knäckebröd ser likadant ut trots att firman egentligen inte finns längre. Även Atamonflaskan håller stilen. Sen kan jag inte komma på nåt mer, kan ni?

Har inte läst något av Alakoski sedan succén Svinalängorna 2006.
Återkommer i ämnet.

Supertorr champagne till husse; Champagne Pannier Exact Extra-Brut. Utan dosage och fyra år på jästfällningen.

Torkat oxöra till hunden; tydligen inte lika gott som grisöra; hunden sover och örat ligger övergivet.