Facebook puffar ju för att man ska lägga upp sina gamla foton igen på årsdagen. Idag är det tydligen fem år sedan jag tog den här bilden på Okinawa.

Ibland är Halvan extra allt; extra large, extra buffel, extra listig.

Idag stack jag iväg för att köpa mig ett extra par jeans, har snöat in på stadig otvättad denim, men det fanns det inte mycket av, så jag ramlade över på herravdelningen och fyndade tre tröjor med hjälp av bilder på sms till Halvan.

Sen skulle jag kolla vilken längd på ett nytt bälte han behövde. Då går han och hämtar tumstocken och visst den går att ju vinkla. Litegrann.

Därefter blinkade en ledlampa hemma; jag hade väl för sjutton gubbar sparat kvittot så vi kunde reklamera den?! Den sitter i Halvans skrivbordslampa. Vi har en likadan i gästrummet som jag bytte till istället för nä; jag min eländiga slarva har inte sparat kvittot. Och förresten så hade han när jag var borta upptäckt att isoleringen lossnat runt skarvsladden ute till julbelysningen, när hade det hänt?! Och varför hade jag inte sagt till! Jo Halvan, det var nog redan typ veckan efter du köpte den i somras och jag gick med trimmern och sladden fastnade runt en sten. Julakvalité.

Det blir liksom ingen hund alls om man fotar Dante uppifrån.
Det är lördag, vi ska dra till fjällen imorgon och det sägs att termometern ska dra sig nedåt 20-strecket. Finns en i familjen som inte bryr sig. Vi övriga ska leta fram underställ och kängor och tjockjackor.

Gott nytt år önskar jag dig!

Gästerna åkte hem nu, körbara och körklara.
Hund, husse och matte pustar ut.
Gästfamiljen kom igår vid femsnåret med fina flaskpresenter, Dante spanade in deras entré via sidoljuset. Halvan hade fixat och förberett humrarna. Och jag hade bakat bifftomater.
Sedan lade jag undan telefonen och tog inga fler bilder.

Vid tolvslaget eskalerade smällandet utanför till ett makalöst fyrverkeri och Dante tyckte det var riktigt jobbigt, men var nyfiken nog att hoppa upp i soffan och titta ut genom fönstret. Gå ut och kissa var dock inte att tänka på, varken före eller efter. Tur killen har en festblåsa.

Men jag tror att Dante om han kunde tala, skulle säga att han föredrar lite smällare och raketer framför ett sjuårigt tvillingpar som inte kan låta honom vara ifred en sekund. Oj, han har haft ett kämpigt dygn och han är snäll som en ängel, fast de pillar och petar när han äter ben och lockar och kör alla pipleksaker i öronen på honom på en gång när han försökte sova. Och det hjälper inte att jag säger ifrån, funkar max en minut, sen är de där igen.

Men nu ska vi pusta ut och börja det nya året mycket stillsamt. Ska bara åka hem en sväng till åttiotaggarna och leta fram Mas bettskena som hon tappat in under sängen. Tjo!