Direktlänk till inlägg 27 november 2014
Sista föreställningen av Rickard III på Dramaten. Nästan ingen rekvisita alls, en långsamt roterande snurrscen med en rad svarta stolar där skådespelarna sitter uppradade klädda i svarta byxor och vit skjorta eller svart klänning. Väggarna runt scenen ser ut att vara målade av Basquiat. Salongen är utsåld, full av gymnasieelever, men mössor och hattar, tissel o tassel, mobiltelefoner o allmän tonårsoro. De hänger och vrider på sig, flyttar runt och byter plats, vägrar ta av sig hattar, kollar Instagram och smsar frenetiskt. Uppförsbacke för en skådespelare alltså. Men inte för Jonas Karlsson, han kommer ut på scenkanten före ridån går upp och placerar ut en termos och börjar tala till publiken, med en elegant arrogans där vi alla undrar är det skådespelaren som talar eller är det rollen?
Sedan behåller han greppet om den besvärliga publiken, i nästan tre timmar och när han slutligen erbjudit oss ett kungarike för en häst är succén fullbordad. Alla tokapplåderar och det blir fyra inrop.
Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | |||
|