Nu fick jag dåligt samvete.
Antar att jag är ensam om att vara fjompig på den här nivån:
För jag upptäckte precis att rosorna jag fick av Halvan på Alla hjärtans dag dött av törst och inte vissnat som en vanlig bukett. Det är väl en halv matsked vatten kvar på botten. Stackarna! Om jag ska skylla på nåt så är det den här kulörta vasen Halvan fått från sin förra arbetsgivare, mönstret hindrar en att upptäcka att de druckit upp allt.

Vad betyder "on premise only"? När det gäller ett paket ölglas? Inget viktigt, men jag är ju rätt nyfiken. Trodde det betydde "under förutsättning att..." Typ under förutsättning att man köper hela lådan?

Nu återstår "bara" att försöka få tillbaka pengarna från Klarna för de glas jag returnerade för...låt se...idag är det 48 dagar sedan.
Men det finns ju större bekymmer att ha.

Världen är vackert glaserad med frost och solen stiger iallafall en liten bit på en klarblå himmel.

Vi gick till sjön och Dante tyckte jag var en riktig fegis som inte ville gå ut med honom på isen; om man åker i så är det bara att hoppa upp igen och ruska vattnet ur pälsen. Har väl inte riktigt lika bra ruskteknik som en barbet då.

När vi kom hem så hade visst grannarna varit snälla och sparat en snöhög som man kunde chilla i och äta av.

Ibland blir en kort kvällspromenad med hunden rent magisk.
Ikväll är det dagen efter fullmåne, eller natten då. Månen lyser intensivt och det är vindstilla, stjärnklart och sådär tre-fyra minusgrader. Gräset är frasigt frostigt och lite snö ligger kvar här och var.
Och så kommer det, så fort vi kommit utanför ytterdörren; kattugglans hoande. Hooh....hohohohohooh, lång paus och så om igen: hooh....hohohohohooh.
Dante blir osäker och sprallig, vad är det matte lyssnar så uppmärksamt på? Han hoppar först upp på mig och stannar sen till vid varje inledande hooh. Ugglan måste sitta alldeles i kanten av skogen. När vi kommer närmare tystnar den och vi hör istället rådjurens prasslade steg bland asparnas fjolårslöv, det är mera Dantes musiksmak: han vill följa efter, men skogen får vänta tills det är dagsljus.

Det är lycka det; att kunna bo i stan, men ändå så nära skogen att man får höra ugglor från förstukvisten.
Och jag bryr mig inte om gammal folktro som menar att kattugglans hoande förebådar en människas död.
Snodd bild på den lilla tuffingen; Strix Aluco. Visste ni förresten att den har öronen på olika höjd så att den lättare kan liksom kan "ekoloda" och exakt avgöra varifrån ett ljud kommer: var är middagsmusen ute och prasslar? För den ser faktiskt inte så mycket bättre än en människa.

Vi pustar ut efter en skallrensande långpromenad; åttiotaggarhushållet visade sig fortfarande vara förstärkt med snälla dottern, hon skulle resa med tåget några timmar senare. Hon fördrev tiden genom att tjata hål i huvet på stackars Dante. Det är nåt slags högljutt och intensivt barnspråk som hon tycker att hon kan kommunicera med honom på. Dante fokuserade nog lite extra på sitt medhavda lammben, skrapljuden från hans tänder mot ben överröstar det mesta. Hade jag vetat, så hade han fått vila ut hemma, men åttiotaggarmamman valde förstås att undanhålla mig informationen.
Snälla dottern tjatade även hål i huvet på oss övriga, hon har alltid viktiga och hörvärda åsikter om det mesta och anser sig ha en mycket stödjande roll i åttiotaggarnas liv. Jag ser ju i och för sig vem som stöds av vem på kontoutdragen. Men hon håller sig sysselsatt; springer runt och räknar colaflaskor och mineralvattenflaskor trots att det ändå är jag som sen åker till Ica å handlar, hon kollar Mas tider hos frissan i hennes almanacka och rotar och rör runt bland fakturorna som jag ska lägga in för betalning. Sista insatsen innan hon äntligen for var att komma med en hel bärkasse fylld med axelvaddar från åttiotalet som hon krafsat fram i nåt skåp i källaren; skulle de inte passa på att gå igenom dem, kanske var det några som Ma ville hon skulle kasta?

Om nån ska illustrera ordet förnumstig så har jag ett bra förslag.

Själv struntar jag i alla dessa skåp och garderober överfulla med skräp, jag prioriterar att hålla rent i kök och badrum, byta glödlampor, slänga sopor, betala räkningar, handla mat o hämta medicin (å så spriten förstås, kanske räknas som medicin i deras tillstånd).

Vilken bok ska man börja med av Svetlana Aleksijevitj?
Och varför bokade jag inte mina böcker igår medan Haruki Murakamis bok om den färglöse herr Tazaki ännu inte var slutsåld?
Ska jag strunta i Klas Östergrens "Twist"?
Och har kanske Halvan redan hans novell "Ravioli" som ljudbok?

Ni ser, frågorna hopar sig. Men det är dags att dra iväg och dra på sig diskhandskarna.

Dante å jag ska iväg och härja hos åttiotaggarna, men först lite hundspan från soffan efter skogspromenaden.