Direktlänk till inlägg 23 februari 2016
Vi pustar ut efter en skallrensande långpromenad; åttiotaggarhushållet visade sig fortfarande vara förstärkt med snälla dottern, hon skulle resa med tåget några timmar senare. Hon fördrev tiden genom att tjata hål i huvet på stackars Dante. Det är nåt slags högljutt och intensivt barnspråk som hon tycker att hon kan kommunicera med honom på. Dante fokuserade nog lite extra på sitt medhavda lammben, skrapljuden från hans tänder mot ben överröstar det mesta. Hade jag vetat, så hade han fått vila ut hemma, men åttiotaggarmamman valde förstås att undanhålla mig informationen.
Snälla dottern tjatade även hål i huvet på oss övriga, hon har alltid viktiga och hörvärda åsikter om det mesta och anser sig ha en mycket stödjande roll i åttiotaggarnas liv. Jag ser ju i och för sig vem som stöds av vem på kontoutdragen. Men hon håller sig sysselsatt; springer runt och räknar colaflaskor och mineralvattenflaskor trots att det ändå är jag som sen åker till Ica å handlar, hon kollar Mas tider hos frissan i hennes almanacka och rotar och rör runt bland fakturorna som jag ska lägga in för betalning. Sista insatsen innan hon äntligen for var att komma med en hel bärkasse fylld med axelvaddar från åttiotalet som hon krafsat fram i nåt skåp i källaren; skulle de inte passa på att gå igenom dem, kanske var det några som Ma ville hon skulle kasta?
Om nån ska illustrera ordet förnumstig så har jag ett bra förslag.
Själv struntar jag i alla dessa skåp och garderober överfulla med skräp, jag prioriterar att hålla rent i kök och badrum, byta glödlampor, slänga sopor, betala räkningar, handla mat o hämta medicin (å så spriten förstås, kanske räknas som medicin i deras tillstånd).
Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | |||||||||
|