Morgon i huvudstaden.
Längesen man vaknade till smällen av brevinkastet och dunsen av en morgontidning på dörrmattan.
Men jag glömde att detta hem bara har pulverkaffe, jag brukar ta med en liten pressobryggare och ett paket kaffe när vi lånar lägenheten, men jag glömde förstås det den här gången.
Tur det ligger ett Espresso House i huset intill, behöver bara vänta en kvart till så kan jag få min dagliga dos.
Halvan sover sött och jag prasslar med tidningar i soffan, har precis insett att mina läsglasögon funkar på mobilskärmen men inte tillräckligt bra på papperstidning, kan det va en avståndsfråga eller bero på att skärmen är upplyst? Det doftar gott om dagstidningen i alla fall.

Och nej, jag öppnade inte Facebook, kollade bara caféets öppettider. Facebookfastan känns bra, men jag saknar Instagram. Fortsätter fastan till påsk.

Stockholm.
Sån lyx att kunna låna vännernas lägenhet. Vi firade med en flaska champagne hemmavid innan vi såg "Marodörer" på Dramatens lilla scen. En modern bearbetning av Strindbergs pjäser "Kamraterna" och "Marodörer" av Jens Ohlin och Hannes Meidal. Pjäsen visar rappt och roligt (åtminstone inledningsvis) att det inte hänt särskilt mycket sedan originalens 1880-tal. Det är fortfarande svårt att kombinera familjeliv och karriär, att för en man stå tillbaka för en hustrus framgångar.

Sedan var det dags för sen middag på Rolfs kök. Klassisk finkrog som vi hittills bara gått förbi. Vi fick vårt bokade bord i den fullsatta restaurangen i en hög fönsternisch som krävde lite akrobatik att nå utan att inte riskera andra gästers och deras maträtters väl och ve. I nischen väntade varsin stol med nedsutten och därmed ganska obekväm sadelgjordsflätad sits. Det är kul med restauranger som behåller sin genuina och ursprungliga stil och inte kör koncept som håller i max 10 år och sen är det dags för nåt helt nytt. Men skicka stolarna till en tapetsör för omflätning hälsar en visserligen tjock men plattrumpad käring. Förrätterna gratinerade ostron och varm krabbsallad var goda, men varmrätterna oxkind och fläsksida var bara precis på rätt sida godkänd. Oxkinden serverades i en mustig sås med starka levertoner som nästan smakade bränd, där räddade saltkaret mig. Till Halvans confiterade fläsksida serverades en rejäl tuss supersur kål och en liten hög menlöst brynt lök. Halvan undrade vad mästerkocksjuryn i teve skulle tyckt om man som amatör kommit fram till dem med dessa tallrikar. Sen skyndade vi oss att krångla oss ned och ut ur våran fönsternisch innan bordet nedanför fått in sina varmrätter, hade inte känts nåt vidare att vifta med skorna strax ovan deras tallrikar.

Imorgon (idag då, har svårt att sova) ska vi bjuda födelsedagsbarnet Halvans dotter med sambo på kalasmiddag på Proviant, också ett oprövat ställe, hoppas på lite bättre tur där, både med mat och möbler.