Åttiotreåringen hälsade på sin åttionioåriga syster. Det var anledningen till helgresan till västkusten. Resan präglades av ett visst vemod, ingen vet ju inte om det inte var sista gången de sågs, fast det vet man ju aldrig säkert nån gång i livet nånsin; att man får ses igen. Men tankarna behövde skingras iallafall. Så vi har Ratsitsurfat i tre timmars bilresa: alla gamla pojkvänner, vänner, kollegor och studiekamrater; lever han?, lever frun?, bor de kvar? En å annan hade försvunnit sedan senaste "inventeringen" förrförra året. Skingra tankarna från det oundvikliga var det väl inte, men det var roligt för Ma att jaga gamla flammor på minnets slingrande stigar.

 

Humlan

10 november 2014 11:15

Det kan man roa sig med själv också! Ibland är det roligt att kika lite på folk som man egentligen inte är intresserad att träffa igen, men man inte kan låta bli att tänka på ...

ohejdat

10 november 2014 11:51

Jo jo, visst har man kollat in en å annan och människor som plötsligt dyker upp i minnet, trots att de suttit på minnets kortaste pinne ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...