MÅSTE nog skaffa starkare glasögon, stavar ju så slarvigt när jag skriver på telefonen, inte för att jag inte kan, utan för att jag inte ser ordentligt vad jag skrivit. Hoppas på överseende, trots att jag själv lider av en viss felstavningskänslighet.
Ska försöka skriva om lite kort det jag egentligen skrev igår om Eva Bodfäldts bok och träningstips. Vi körde lite övningar i skogen igår (gissar att det var där fästingen klev på om den nu kan bli så stor på ett dygn). Det som kallas uppmärksamhetsövningar. Dels gömde jag godis och "hittade" så Dante tyckte jag var en himla bra skattletare att hålla koll på, dels sprang jag åt andra hållet när han gav sig iväg så han fick vända och jaga mig. Sedan smög jag och gömde mig när han var upptagen med att nosa så han fick börja leta, kallas för "Indianen", den är definitivt Dantes favorit: tro inte du kan smyga från mej va! Sedan har jag börjat bli mera noga med att det är jag som initierar (oftast) och avslutar lek så han inte hinner tröttna och komma på hur tråkig matte egentligen är.
Idag funderar jag på om han ska få miljöträna: hänga med till frisören, eller ensamträna: vara hemma under tiden. Nu är det ju rätt få ställen man kan ta med honom till så han får nog hänga med. Håll tummarna för inga större katastrofer!

Om ni tycker otäcka djur är otäcka. Jag tycker de är skitäckliga.
Först en bild på Dante som ovanligt stor humla fulla pollen.
Sedan en bild på fästingen som var så stor redan att den ramlade av av sig själv. Ger mig dåligt samvete att jag inte upptäckte den tidigare, jag som muddrar Dante flera gånger om dagen.

Dagen har börjat, Dante har kissat och fått mat och ligger nu och tuggar på husses strumpa medan matte dricker kaffe och googlar på "ta bort fästing", nu börjas det.

Fan, tappade just ett långt blogginlägg. För trött för att börja om från början. Godnatt, från mig och den överhettade kaminen Dante som ligger i garageförrådet direkt på betonggolvet.
Hade skrivit om denn bok som trots sin underlig titel (eget förlag) innehåller många användbara tips.

Ungefär två timmar senare. Nu ligger benet bortglömt i solen medan Dante gått i lunchkoma i sin grusgrop under träbaldakinen. Jag försöker sola mina bleka och torra ben, det blir inte färre födelsemärken ser jag. Mina ben har dock ett plus: jag har typ fem hårstrån på det högra och fyra på det vänstra: pincett, nopp, nopp, klart! med andra ord. Valde mellan en bild på mina ben och Dantes lammben. Hoppas ni lätt gissar rätt.

Dante fick ett lammben idag, så mumsigt att det förtjänade att sparas och därför grävas ner till kommande svårare tider. Först måtta ut gropstorleken genom att lägga benet på avsedd på gruset i hörnet nedanför altanen, sedan gräva hålet och dra ner benet i det med käkarna och putta in det ordentligt med tassarna och sedan gräva igen och släta ut. Alltså detta måste jag filma nästa gång.

Igår hade jag namnsdag. Tror ni nån kom ihåg det då? Typ maken eller föräldrarna, nä nä. Förr körde jag födelsedagsfirandet denna dag för att det är roligare att fylla mellan hägg och syren än mitt i vintern. Såg dock att maken i alla fall kom ihåg att gratulera en föredetta kollega till mig på Fejan och lilla mamsingen ringde, men det var för att tala om att det nu var extra synd om henne eftersom nån annan blivit sjuk och det var jobbigt att tänka på.