Imorgon är det val till Europaparlamentet. Gå och rösta! En rättighet och en plikt. Helt enkelt är det inte, själv väljer jag mellan tre partier. Men känner mig skeptisk till kandidater som tidigare inte varit verksamma politiker utan journalister och faktiskt en regissör.
Igår kollade vi paneldebatten. En del verkar jobba på att slippa bli valda. Nu ska man ju inte kommentera människors utseende, men Lars Adaktussons frisyr är ju ett etablerat humorbegrepp som det till och med skrivits sånger om. Den verkar ha tunnats ut, nu tycker jag Malin Björk kvalar in istället: hennes hår ser ut som en mössa med öronlappar och jag stirrar så på den att jag har svårt att uppfatta det hon säger.
Blev besviken på debattledarna när de skulle förhöra kandidaterna om europakunskap. De kunde ställt lite vassare frågor än vilken är Europas längsta bro. Gäsp.

Egentligen är ord överflödiga. Han har gjort det igen. Undrar hur länge ett duntäcke orkar med om det blir tvättat, torkat och tumlat två gånger per vecka.

Husse skruvar trall, Dante spelar tärning och jag dricker upp min öl.

Vår trädgård är rätt futtig nu, ser mest ut som en grushög med en klen liten skir häck runtom. Ingen skugga från växtlighet utan bara från själva huset och ett litet fjuttigt parasoll från Jysk. Så på morgonen fixar Dante och jag bestyr på framsidan och på eftermiddagen på baksidan allt för att tillfredsställa hans behov av en skuggrik tillvaro. Börjar allvarligt tro han är en svart vampyrhund för han kan till och med gnälla av att solen lyser på honom som om det gör ont. Vilken tur att han kom till en icke solälskande familj då.
Det är pollen överallt nu, vi blir gula och dammen ser ut som gula floden, Dante får gula strumpor när han går i högt gräs (farligt lik en gnagare).

Nu är jag ju invand på en tidig morgonkiss för Dante så då har jag förstås passat på själv, inte ute då, men när jag ändå gått upp. Så numera när Dante hellre sover ut och växer fast och plattas ut i sängklämman så vaknar jag ändå, fast nu är det jag som är kissnödig för jag skämt bort blåsan. Eller också är det de förbaskade duvorna som sitter på skorstenen och hoar så det ekar.

Dante envisas med att knö sig in under sängen trots att han vuxit ur den sovplatsen för länge sedan och nu ligger han och gnäller och gläfser under min resårmadrass för att det inte längre är tillräckligt bekvämt, men flytta på sig?; nä, vi borde minsann inte sänka sängbenen så där! Det är inte snällt.

Ekorren hoppade nyss fram till mina fötter för att påpeka att jag inte fyllt på frön, herregud vad jag hoppade till för jag trodde det var en råtta först. Han/hon verkar inte bry sig ett dyft om Dante som sover middag i grusgropen.

Både hunden och hårfrisören skötte sig utmärkt, den ena gnagde på ett ben och den andra gnagde av hårstrån.