Senaste inläggen

Av ohejdat - 8 mars 2017 18:05


Kommer ni ihåg pengarna? De sex skumma kontantuttagen på raken från åttiotaggarmammans konto om sammanlagt 10.000kr
Jag körde överrumplingstaktik. Ville ju faktiskt mest kolla att hon visste om det. Passade på att fråga igår när jag körde Ma till nagelsalongen. Först försökte hon ljuga ihop nåt krystat som hon själv hörde inte lät trovärdigt. Sen kom det fram att det var till snälla dottern förstås. Julklapp. Tur att man själv kan piga till sig lite. Nä, jag är int bitter, nä...

Av ohejdat - 8 mars 2017 17:28


Jag gör inte så stor affär av internationella kvinnodagen. Men i ett av mina parallella universum; mitt Instagramflöde (jag följer en massa oförtrutna, envetna och rabiata feminister); så strömmar en massa feministiska plakatbilder förbi, där kan man ladda sina kvinnobatterier, men också bli stenhårt dissad av andra kvinns om man inte lyckats formulera sig rätt. Så punkt 1 på rit_lucassis komihåglapp är faktiskt jävligt viktig.
Det har hänt en del sen 1978 då jag gick på prostitutionsstråket i Glosoppestan och svarade "Fem spänn" när torskarna vevade ner rutan och ställde klassikern "Vad kostar det?", samtidigt som jag tryckte in senaste numret av "Kvinnobulletinen" framför torsksnoken (var den så billig?). Mest har det som förändrats känts som backlash. Min väns dotter trippar t.ex runt på dagis iklädd princessklänning medan killarna är utklädda till Star Wars-krigare och vevar med plastsvärd. Tweenies är den nya målgruppen för smink- och modebranschen. Kvinnor leds upp för altargången av sina fäder för att givas bort till en man (som inte letts fram av sin mamma). Men; vi har och har haft flera kvinnliga partiledare, mitt gamla yrke som mäklare har gått från gubbyrke till kvinnoyrke, det är alltid bra med kvinnor som tjänar pengar och det är ibland en kvinnlig röst man får höra presentera sig som Kapten Björkstrand och välkomna ombord på denna flight.
Jag har varit verksam i många mansdominerade sammanhang; fått höra "jaså är det ingen här" när jag släppt in en entreprenör på processanläggningen jag ansvarade för. Har haft lägre lön och högre utbildning. Hade en kvinnlig kollega som motsatte sig samtliga förslag som kom från mig, medan hon alltid stödde den manliga kollegans. Osv.
Men jag ger inte upp ändå. Jag kör förebildsspåret; jag visar att kvinnor kan (om de vill) lägga golv, rensa avlopp, klättra på tak, implementera affärssystem, lägga budget...ja, jag liksom bara jobbar på utan större åthävor och kommentarer. Hjälper andra att tänka om, tänka rätt, som förra veckan när en ung manlig kollega berättade att han önskade sig en son som han kunde dela sitt fotbollsintresse med, varpå jag enkelt påpekade att då kan det faktiskt gå lika bra om det nu skulle råka bli en dotter. Jag väljer kvinnor när jag kan; tandläkare och bilbesiktare.
Fira på idag och gärna alla andra dagar alla ni som känner för det. Jag fortsätter min lågintensiva gerillafeminism.

Av ohejdat - 8 mars 2017 11:59


Igår blev jag bekymrad. De snälla hundpassarna hade ont i ryggen och vädret var inget vidare för det lantliv de planerat för sig och Dante. Kunde jag ordna annan passning?
Så jag satte igång. Smsade grannen, anmälde mig på en hundpassningstjänst, hörde av mig till en uppfödarbekant, till Halvans chefs hundengagerade fru, till en vän med inhängnad tomt, till min forna skolkamrat som nu är ordförande i brukshundklubben; visste hon kanske nån...ja alla jag kunde komma på.
Grannen skulle resa bort, hundpassarna kunde bara helger, uppfödaren hade fullt upp med en skadad hund, Halvans chefs snälla fru har en tik som är van att få va ensam fyrbening så helst inte, och vännen hade precis opererat foten. Sen började jag googla på hundpensionat och besökte hemsidor med bilder på hundstall bestående av burar på rad. Rent och snyggt. Men jag har minnen. Minnen av min barndoms lilla beagle. Som blev lämnad på pensionat i två veckor när familjen åkte på charterresa till Italien. När vi hämtade henne och jag hade längtat så!, då var det en djupt deprimerad hund som kom gående över gårdsplanen, tittade knappt upp och viftade inte på svansen alls. Det tog veckor innan hon blev sitt gamla jag igen.
Sen ringde telefonen; ryggen kändes faktiskt lite bättre, de ville nog ändra sig och kunde ta hand om Dante ändå.
Hurra! Hurra! Hurra!
En sån lättnad. Nu blir resan till Kalifornien roligare.

Av ohejdat - 8 mars 2017 09:31


Dante är lycklig; mera snö!
Att han drar in ett kilo av varan i tasspälsen verkar inte bekomma honom ett dugg.
Nu har han förflyttat sig till sängen förresten och grävt en grop för fortsatt torkning. Där tinar man bäst.
Ligg du där Dante, så ska jag åka och besiktiga symaskinen. Tänk att den lilla bilen redan är tre år.

Av ohejdat - 7 mars 2017 15:04


Aj, aj, aj;
Vi står utan hundpassare i två veckor. Under USA-resan alltså. Måste försöka leta upp nåt hundpensionat i närheten. Som har ledig plats, verkar trevligt och tar rimligt betalt.

Av ohejdat - 7 mars 2017 09:21


Det tog inte många timmar att läsa igenom Micael Dahléns bok. Den var ganska luftig, i dubbel bemärkelse. Och kanske var jag inte rätt publik. Jag tycker mig redan ha förstått hur lycka funkar. Att det är inte en tillstånd man tar sig till, utan det handlar om tillfälliga lyckostunder. Och ju mer man alltid gör som man alltid gjort, desto svårare blir det att komma ihåg vad som hänt. Författaren och jag har samma strategi på restaurang; vi väljer gärna nåt oprövat från menyn. Så jag har ätit rått hästkött i Tokyo, get i kikärtspannkaka på Tobago och stekt kalvhjärna i Wien. Och det blev ju förstås minnesvärda måltider om än inte de mest kulinariska upplevelserna. Micael Dahlén verkar dra paralleller mellan lycka och minnesvärt. Att lycka är det man berättar när man får frågor som "när var du lycklig sist?", "minns du vilken som är ditt livs lyckligaste dag?". Jag själv är mer för att lycka är ett förhållningssätt; när jag gjort ett svettigt flaskpass och precis satt mig i bilen för att åka hem till jycken. När jag sitter här med min kaffekopp och snön yr i den kalla blåsten utanför vårt varma hus. Min lycka är nog nära tacksamheten. Det jag tar med från den snabba genomläsningen är nog hans uppmaning att sprida lycka till andra; att inte glömma bort att säga att man uppskattar någon och inte bara tänka det, de flesta är inte tankeläsare.

Nu läser jag den här:


Tyvärr lär den inte uppfylla kriterierna som bringande lyckostund, den kommer jag inte minnas särskilt länge.
Det är svårt att välja böcker, tur Babel drar igång igen.

Av ohejdat - 6 mars 2017 13:21


Halvan har dragit till Långbortistan, jag har flaskgympat och sen har Dante och jag gjort skogen; skitit och lekt.
Nu tänkte jag ge mig i kast med denna bok. Är det nån som hunnit läsa den? Håll med om att baksidestexten väcker intresse. Återkommer med recension.

Av ohejdat - 5 mars 2017 12:22


På väg hem från hejdundrande trevligt kalas. 60-åringen hyllad och firad. Halvan å jag hade inte fattat att det var maskerad. Temat var tidstypisk festklädsel. Och folk hade verkligen gått all in; rutig 80-talskostym med upprullade ärmar till vita strumpor, skotskrutiga punkbrallor till svart tischa med texten "Håll tjeften" på bröstet, sjuttiotalsdockklänning med silversandaler, lila snickarbyxor i plysch, barockkostym med kråsskjorta och peruk...
Men vi hade lika kul ändå. Halvan styr rymdskeppet hem genom ett snötäckt landskap, medan jag kniper hem en tioliters rostfri kastrull för inga pengar alls, är jag ensam om att koka buljong?

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards