Tisdagen blev en full dagsdos natur. I den bergiga nationalparken Yosemite. Och nu har jag tränat på uttalet och bytt från Josemajt till Josémitti. På ett ungefär. Alltid lär man sig nåt.

Så här års var inte vägen förbi (och igenom) "The Giant Sequoias" öppen ännu. Men de som växte längs den här rutten var tillräckligt imponerande.

Det regnade en del, men det var vackert ändå.
Det här fallet kallas "The Bridal Vail", rimligt:

Och det här är "El Capitan", världens största granitmonolit:

Sen åkte vi ner mot mot ned Kaliforniens vidsträckta fruktodlingar. Via Bear Valley, på en väg som nästan bara bestod av hårnålskurvor längs en brant ravin.. Fick sånt där sug i benen när jag tittade ner mot floden trots att jag satt ner. Men Halvan har blivit riktig kompis med Camaron. Hade jag kört, hade vi kommit fram till Sonoma ett par timmar senare.
Och då hade det inte blivit några ostron på Sonoma Grille:

Fyra olika sorter, de som ligger klockan fyra på fatet är Blue Point Oysters. Anses vara världens bästa. Och de var nog också de godaste och mildaste ostron jag någonsin ätit.

Igår var det en förflyttningsdag.
70 mil från Las Vegas till Fresno. Med flera timmars kö genom Mojaveöknen. Så för den som tänkt njuta av en roadtrip i Kalifornien, så är priset för en dags avstickare till spelhålan i Nevada egentligen tre dagar. Tur Halvan är en sån rutinerad milätare, jag blir liksom dåsig av nån form av lättare åksjuka.
Innan vi lämnade Las Vegas tog vi en nercabbad runda upp och ner för "The Strip" och glodde på alla skyltar, folk och fasader igen innan vi rundade frihetsgudinnan och drog vidare.

I samband med ett depåstopp där vi fyllde på med en faktiskt riktigt god hamburgare, så överraskade Halvan mig genom att fullmatad med burgare, fries och cola ställa sig och prova jeans i ett provhytt på en outlet intill. Det blev ett par Lee för tvåhundra spänn ungefär.
Sen hände inte mycket mer under dagen, mer än att ett fantastiskt landskap passerade revy i olika hastighet utanför bilfönstren, när öknen tog slut passerade vi genom stora mandelodlingar, mandelträden växte i långa låga rader ungefär som tebuskar, antar att det underlättar maskinskörd.
När jag såg namnet "Hinkley" på en vägskylt plingade det till i referensbiblioteket, jovisst det var ju staden vars mark förgiftats av ett stort bolags verksamhet och som skildras i Julia Roberts film "Erin Brockovich" från år 2000. Nu närmast förvandlad till spökstad; efterhand har posten, skolan och bensinstationen stängt. Och skylten jag läste stod vid en avfart till staden som de höll på att schakta bort.
I det sena mörkret igårkväll passerade vi även Kingsburg, en liten svenskstad som tydligen har butiker som säljer dalahästar, lingonsylt och kanelbullar.
Men nu är vi alltså i Fresno för att imorgon kunna ta en tur till Yosemite, nationalparken. Ska bli gött att få röra på den bilstolsformade rumpan.

Det här kulissbygget gör sig bättre på kvällen, i lite förmildrande mörker.

Vi var fortfarande mätta efter lunchen på Mon Ami Gabi så vi åkte direkt till Flamingo och showen.

Och det var riktigt roligt. En engelsk ståuppare iförd drakdräkt som trollade och både flörtade o häcklade publiken under tiden. Fotoförbud under föreställningen, men efteråt fick man ta selfies ihop med draken och hans tålmodiga chihuahua:

Tror Carl-Einar Häckner skulle kunna bli inspirerad.
Sedan promenerade vi runt och upptäckte att det låg en "Zuma" på övervåningen på The Cosmopolitan. Så vi tog varsin avancerad drink i baren, i Halvans ingick att stänga in rök...

Själva spelandet gick oss förbi. Vi promenerade igenom ett antal casinon och tittade på tärningsspel, roulette, enarmade banditer och alla möjliga varianter av kortspel.

De flesta verkar resa hit för att spela, men Vegas är definitivt värt ett besök för den som hellre vill bli av med pengarna genom att äta upp dem eller skratta bort dem.

Folk handlar M&M:s i stora väskor fast det är 34 grader och dricker drinkar ur hinkar med gratis refill.

Burleskzombisarna har ledigt söndagar, så vi ska se "Piff the Magic Dragon" istället. Kan ju bara bli bättre (hund på scen, om än en mycket liten en).

Men jag skickade visst upp samma bild två gånger. Kan vara rosévinet som har ett finger med i spelet.
De fixade créme brulée på klart godkänt vis, inget duttelidutt med frukt eller bär som onödig topping. En isbana av bränt socker räcker gott. Lagom tjock så man slår upp en vak med skeden vid första slaget.

Gör så här med dina musselskal så får du beröm av hovmästaren.
De var överraskande goda, vitlöksstinna och med färsk dragon.