Liite separationsångest.
Men nu är kappsäcken packad med god- och leksaker, rompan och tassarna tvättade och jycken själv ordentligt utlekt.
Snart kommer extrahusse och matte o hämtar. Ska bju på lite finlunch först: biff Rydberg. Är svag för rätter som egentligen bara är kryddade med salt, peppar och persilja å så smöret de tillagats i. Och det blev visst extra mycket putsbitar över till dig Dante.

Sen återstår ett butikspass innan det är dags för elva timmars flygtid och två veckors äventyr i Amerikat.

Som att rusa in bland fjolårets kardborrar. Det här är Dantes högra framtass; fem kardborrar fram och tre på baksidan. Fattar ni hur bökigt och pilligt det är att få bort!?
Å så återstår tre tassar till.

Hur går det till?
Vi har inte tagit fram nån resväska ännu.
Men han vet.
Att vi ska resa bort och att han inte får följa med.

Tur det händer så sällan, ingen idé att försöka limma va?

Bästa drycken är badbar.

Jag har ju varit utan socker, mjöl, ris och potatis ett par månader, mest ätit grönsaker som tomater, kål och broccoli med kött, ägg och fisk till, en å annan ostbit har slunkit ner också. Har haft kokosolja i kaffet och slurkat i mig en matsked potatismjöl morgon och kväll (resistenta stärkelsen). Och hur har jag mått? Jo, prima. Och ett nytt hål i skärpet på jobbyxorna har det blivit.
Förra lördagen var det som sagt fest och jag åt vad som bjöds: spagetti med köttfärssås, bruschetta och tårta. Svullade inte, men bromsade inte heller. Före det ganska sena kalaset hade vi smygstartat avsteget med en väldigt god lunch på Hello Monkey; började med en ljuvligt god drink "Vrålapa" med papadums till och slutade med dim-sum...
Sen var det som om korken var ur, Halvan försvann ju till Långbortistan på måndagen och jag fortsatte min kostmässiga dikeskörning i min ensamhet till idag. Har visserligen inte ätit varken temlor eller glass, men bröd. De sista skivorna tryckte jag i mig igårkväll i form av bookmakertoast. Inatt hade jag grym kramp i bägge benen, sån där som gör att man inte kan ligga kvar, men inte heller resa sig. Och sen värker det i tumbaslederna. Och jag har haft tendens till köldutlöst ansträngningsastma (eller heter det ansträngningsutlöst köldastma?). Tre trista grejer som jag inte hade förra veckan. Börjar mer o mer tro på det där med inflammationsdrivande kost; man ska nog bara äta socker och gluten på kalas. Sällankalas.
Så ikväll blir det upp i sadeln igen: brässerad spetskål till hjortentrecôte m vitlökssmör, löjrom på äggplätt före och kruttorr champagne till. Välkommen hem Halvan!

För att ni vet förmodligen inte att Shirley Chisholms slogan var "Unbought and unbossed" när hon som första kvinna ställde upp för att bli demokraternas presidentkandidat 1972.
Eller att världens första programmeringsspråk skapades av Ada Lovelace 1843.

Igår var det full rulle; upp i ottan och ut med jycken på gryningspatrullering. Sen börja dunka upp champagneflaskor på hyllan prick klockan sju. Skulle ju varit "ledig" (städat hos åttiotaggarna), men jag säger visst alltid ja när butikschefen ringer. På lunchen pep jag upp en våning och storhandlade till taggarna. Det här med att gå runt i bolagskläder i en närliggande matbutik; ja det är många som tycker de känner apan: hej, hej hemskt mycket hej.
Efter jobbet hämtade jag glad hund hos grannen och vi drog till taggarna för multimatlagning. Dante hjälpte till så gott han kunde genom att äta upp så mycket lammsteksputs han orkade.
Och jag förädlade ett antal UFOn (unidentified frozen objects) från taggfrysen, själv skriver jag med spritpenna på frystejp på det jag stoppar in, men snälla dottern och de själva struntar i sånt, "det ser man ju vad det är". Jo jo. Den frysen är enkelriktad, allt möjligt åker in, men inget kommer ut utom glass o bullar.
Nu blev det sjömansbiff på lammsteken, av diverse frostbitna färsklumpar blev det köttfärssås och så pannbiffar på champinjon&purjolöksbädd.

Idag kommer Halvan hem på eftermiddagen om han nu kom med flighten från Långtbortistan imorse,
Vaknade av detta sms: