Direktlänk till inlägg 21 september 2015
Så ringde hon; affärschefen för den stora veterinärkoncernen. Deltagande, tröstande, engagerad och bekymrad. Professionellt bemötande helt enkelt, men utan nån handlingsplan, utan nåt kompensationserbjudande. Kändes som att svänga in på en återvändsgata när man är vilse och åka ut igen; fortfarande vilse men man vet att åtminstone den gatsnutten inte leder nån vart.
Hon menade på att franchisetagarna kan anställa vem de vill utan att hon kan styra och påverka detta (pyttsan säger jag som varit franchisetagare i mäklarbranschen; hade HK hört av sig; hade en olämplig mäklare fått rensa skrivbordet ögonaböj).
Men noga med att framhålla och framhäva sin egen handlingskraft; tre gånger berättade hon att hon i torsdags reste hit och träffade tomten, assistenten och franchisetagaren och gått igenom Dantes journal och lämnat mitt mail till dem.
Och noga med att påpeka att det stod mig fritt att välja att anmäla tomten till ansvarsnämnden.
Men då så; vi går vidare i livet, jag å Dante, jag väljer mina krig och "livet är kort och döden är jävligt lång".
Och jag kommer heller aldrig mer sätta min fot i bolagets zoobutik eller trim.
Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|