Det blev en lång morgonpromenad idag. Gick 90 grader fel. Det kan få konsekvenser. Kolla skorna. Men först så hittade vi en massa bebisnässlor medan lärkorna drillade över fältet. Så om ett par dagar om jag kommer ihåg att ta med sax och handskar så kan det bli vårprimörsoppa.

Sedan hittade Dante nåt oerhört väldoftande i ett buskage. Kändes som om vi stod där en kvart. Jag tror jag somnade i min ände av kopplet.

Det är som sommaren fick nog idag och sa till den mesiga våren; flötta på daj då, din mespropp! , här händer ju ingenting! Och knuffade undan den försiktiga och avvaktande våren som låtit vintern komma på nattliga gästspel. Det är sexton grader och då pratar vi i skuggan. Och det är vindstilla.

Dante och jag har hängt vid stora dammen i skogen och kollat på sothöns. Dit hade också två rätt unga människopar sökt sig för lite hångel i fjolårsgräset, vi försökte att inte snubbla på dem.

Vitsipporna poppar som popcorn i en stekpanna nu, vi såg de första exemplaren redan på skärtorsdagen och idag smäller även de i skuggläge upp sina kronblad.

Dante blir full av barr och kvistar. Snart är det nog dags för årets stora avpälsning.

Är jag kinkig nu? Borde väl bara vara glad, men är inte beskedet lite klumpigt formulerat.

Kom igen nu matte, nu kör vi!

Man är på visning. Man frågar mäklaren om grunden och om taket, men han kan inte svara på vilken typ av grund, man ser att det är en ventilerad krypgrund, men han vet inte om det finns nån inspektionslucka. Mäklaren är i allafall nöjd med att veta att det är takpapp på taket, men inte vilken typ av takkonstruktion - det ser ut som ett parallelltak. Man frågar om eventuell lättbetong och han vet inte, men börjar leta bland sina papper. Mäklaren vill inte att man öppnar några fönster: i beskrivningen står att vissa fönster inte går att öppna, men vilka/hur många de är kan man alltså inte få reda på. Andra frågar om det rejäla men förfallna två meter höga trädgårdsplanket som vetter mot tre olika granntomter, vems? Mäklaren vet inte. Han vet inte heller vilken firma det är som utrett ett i beskrivningen noga redovisat stopp och läckage i avloppet mellan toalett och tvättstuga.
Ja, jag vet att det kan vara svårt att få fram uppgifter om ett hus när säljaren är gammal eller ett dödsbo. Men man kan ju kolla upp det rent konstruktionsmässiga på stadsbyggnadskontorets arkiv. Jag skulle inte vilja stå på trappan och svara jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte...även om marknaden är så het nu att alla hus blir sålda utan att mäklaren måste anstränga sig det minsta.

Calvados; bättre än ägglikör.

Halvan har sina sidor. Det har väl alla. Men det finns sidor som är svåra att fördra. Trots att man övat och tränat och försökt i sjutton-arton år. Och det är tyvärr inte så att de vassa kanterna slipas av med tiden. Snarare tvärtom.

Igår kom ett anfall av den kraftigare sorten. Oavsett vad just temat för dagen är, så går anfallen ut på att tala om för mig hur himla kass, dålig och dum jag är. Igår var det visst H-dagen förutom påskdagen; hunden, hängrännan och häcken. Den ena lurade jag att dra, den andra hade jag monterat fel och den tredje verkade jag skita i totalt.

Och inte kan jag laga kyckling: ALLTID för kort tillagningstid och varför funkar inte badkarsblandaren som den borde; för låg temperatur och fel på skiftningen mellan dusch och kran. Och varför är det prognostiserade fjärrvärmeförbrukningen högre än verklig förbrukning? Och det saknas ett kvitto från bageriet. Och varför har jag lagat oxsvansragu när han var så sugen på korv! Och tydligen har jag missfärgat hans skjortor i tvätten. Och förstås så är det mitt fel att han blivit så tjock (inget med att göra att han själv köpte chips och 1,5 kilo påskgodis).

Ibland får jag nog. Ibland säger jag ifrån. Ibland får jag höra från andra att hans sätt mot mig inte är ok. Ibland tänker jag på skilsmässa och ibland på döden.

Men för det mesta är det OK. Fast något påskägg med en klyvyxa fick jag inte. Kanske ren självbevarelsedrift.