Här sitter klantiga jag och kan inte annat. Stackars Dante ligger i hallen inlåst. Och jag är utelåst och kissnödig. Har tappat nycklarna hem. Troligen på bonnvischan. Var ute hos en vän och sågade ved och visade ympteknik i en förvildad trädgård. Tror jag tappat nycklarna under äppleträdet, men där är risigt och snårigt, så det blir inte lättletat. Nu är Halvan på väg hem för att öppna. Har burit bort all ved jag fyllde bilen med i alla fall.

Vi börjar med en gullig bild på en högerkiss. Dante är annars konsekvent vänsterkissare, särskilt om det ska kissas mot ett träd, så här på fri hand så att säga är det inte så noga.

Sedan kommer de eventuellt otäcka bilderna.
Först en huggorm sedan en kopparorm (kopparödla). Huggormen låg strategiskt placerad ett par meter utanför hundrastgårdens grind. Det är ju varje hundägares stora skräck; en ormbiten hund. Tror var tionde ormbiten hund i Sverige dör. Det är lever och njurar som tar stryk. I alla fall så har jag alltid med en scarf att kunna knyta om ifall olyckan/ormen är framme och bromsa giftets spridning. Ett tips för scarveslösa är att ta en strumpa och knyta om.
Håll hunden i stillhet. Alternativt bär den. Tassbett är värre än nosbett för benmusklerna hjälper till att sprida giftet. Sen är det helt enkelt jävligt bråttom till veterinären.

Dante såg inte ens huggormen. Inte heller kopparormen på stigen längre fram, den trampade han till och med på! Tack för att det inte var dagens bekantskap nummer ett. Då hade jag inte suttit här nu med hemmakaffet.