Ett nytt "tomtkryss" som vi gamla fältbiloger benämner en ny fågelart på besök i trädgården. Ett gäng stjärtmesar, gissar fem-sex stycken som letade käk i snöyran. Jordnötterna verkade inledningsvis intressanta och talgoxen höll sig på säkerhetsavstånd, men de drog ganska snabbt vidare, de är i huvudsak insektsätare.
Bättre än så här blev det inte med mobilen.

Som denna gamla pinne som vi gått förbi hur många gånger som helst. Nu helt oemotståndligt smaklig!

Från den yrvakna starten har söndagen utvecklats till en fådetgjortdag. Tatagisakerdag. Bort med de sista spåren av julen, beställa vitaminer (i det här hushållet bekänner vi oss till tron på den heliga treenigheten: D-vitamin, magnesium och Q-10), avboka Göteborg Filmfestival (jag har faktiskt en obruten närvarosvit från festival nummer 6 att vårda), börja leta hundvakt till vår Singaporeresa, dra igång stortvätt, ladda trimmern (Halvans tomteskägg ska bort). Fast klockan är ju bara ett så det kan riskera ta stopp och till slut ändå bara bli en i den långa raden av stillsamma jullovsdagar.
Bifogar ett styckschema för kel; några invändningar?

Tidig kolsvart söndagmorgon, vinden sliter i fönster och dörrar, spjället i skorstenen slamrar. Marken är täckt av snö, is och vatten. Då går hunden och trampar oroligt några varv. Så jag vaknar till och tänker till; kan va trängande behov på gång. Väcker Halvan som också visar sig ha akut nummer två på gång, själv har jag värsta mensflödet. Vi får yra upp båda två. Hunden ser glad och förväntansfull ut; ah, dom fattar jag måste ut nu, härligt! Halvan slänger på kopplet på Dante och ockuperar sedan den ena toaletten och jag den andra. Den här söliga månatliga reningen känns faktiskt som ett allvarligt konstruktionsfel. Sen raketpåklädning; hoppar i pyjamasen från Flying Emirates First Class och i med bara fötter i gympadojor och ut. Precis som Victoria beskriver det i sin blogg www.fitterbittan.se så fattar man inte hur en bajsnödig hund är funtad. Först svansa runt oroligt inomhus och sen väl ute; ändå nosa länge och väl för att noggrant välja ställe, till och med ta en liten kiss först.

Tidig kolsvart söndagmorgon, vinden sliter i fönster och dörrar, spjället i skorstenen slamrar. Marken är täckt av snö, is och vatten. Då går hunden och trampar oroligt några varv. Så jag vaknar till och tänker till; kan va trängande behov på gång. Väcker Halvan som också visar sig ha akut nummer två på gång, själv har jag värsta mensflödet. Vi får yra upp båda två. Hunden ser glad och förväntansfull ut; ah, dom fattar jag måste ut nu, härligt! Halvan slänger på kopplet på Dante och ockuperar sedan den ena toaletten och jag den andra. Den här söliga månatliga reningen känns faktiskt som ett allvarligt konstruktionsfel. Sen raketpåklädning; hoppar i pyjamasen från Flying Emirates First Class och i med bara fötter i gympadojor och ut. Precis som Victoria beskriver det i sin blogg www.fitterbittan.se så fattar man inte hur en bajsnödig hund är funtad. Först svansa runt oroligt inomhus och sen väl ute; ändå nosa länge och väl för att noggrant välja ställe, till och med ta en liten kiss först.

Fort går det. När vädret slår om. Eller rättare; ovädret slår till. Nu vräker snön ner och Dante sover på spisstenen som vanligt. För två timmar sedan långpromenad på barmark med uppiggande ankspaning mellan pitstop hos stadens båda köttbutiker.

Klart man vaknar halv fem om man tuppar av tio över nio kvällen före.
Drabbades av akut tröttma, kan man säga.
Hunden krummade på första hemmapromenaden, han tyckte nog matte och husse var löjliga som blev så glada för lite hundskit. Men så är det ju; när pälsbebisar äntligen åter äter och dricker och sen gör både nummer ett och två.
Idag ska vi på dejt med katapultAstrid, Dante kan behöva en genomkörare och husse har utlovat hundbad vilket lär behövas efteråt.

Stämningen i bilen är inte på topp. Oro för Dante. Halvan lyssnar på ett grälsjukt Filosofiska Rummet på P1 om jämlikhet. Själv tänker jag på terrordådet i Paris. Hittade den här bilden på Facebook. Lite hopp och jävlaranamma inger den allt.