Vi är på väg hem. 419km kvar. Hunden är hängig igen sen igår, bajsar inte, dricker inte, äter inte (nobbar till och med oxfiléputs, jo: lite snö då), kissar saffran och ser allmänt moloken ut. Så det får bli en tur till veterinären. Imorse piggnade han dock till lite när han insåg att vi gjorde tabberas på gravlaxen. Okej några skivor då, säkert synnerligen olämplig hundmat, men jag hoppades på att sältan skulle framkalla törst.

Dante är på väg att bli en riktig slädhund. Dricker inte vatten; det finns ju snö att äta. Och ligger helst och vilar i snön utanför stugdörren.

Restaurangen hade satsat på efterrätterna i år. Jag fick en trilogi av äpple, hjorton och svartvinbär med respektive utvalt desssertvin. Grannen valde en efterrätt som kallades Death by Chocolate; kolla in dödskallen.

Dante har en sovställning spm jag kallar "död grävling"; liknar dem som lidit trafikdöden under sommaren och sedan legat i solen några dagar.

Dante käkar märgben. Halvan sorterar bilder på hårddisken. Det snöar och vi har varit ute och pulsat i nysnön och fått väldigt olika mängd snö med oss in. Dante vann, det han drar in mellan trampdynorna skulle räcka till en mindre snölykta. Han blev lite missnöjd med att det inte fanns nån ledig plats i hundspannet.

Idag har vi gått sex kilometer i snön. Mött många vänliga hundälskare som vill hälsa och fråga vad Dante är för en filur. Stor svart hund är alltså INTE lika med farlig hund (för alla). Som vanligt är det ingen som hört talas om barbet. Och jag ser hur namnet far rätt förbi genom öronen som en liten ångpuff när jag säger det.
Sen har Dante försökt flirta med sällskapets andra medföljande hund: en Dobermanntik, inte bästa resultatet direkt, men jag tror hon kommer mjukna på tredje försöket. Ute drog hon sig undan och inne sa hon ifrån och Dante la av direkt (mattes pojke). Nu har vi tinat upp med varsin Rusty Nail medan Dante vilar ut och de sista kaxiga åkarna tar sig ner för backen.