Tog inga bilder. Hade fullt upp. Snödjupet är 35 cm här. Med en skare som bär en barbethane, som fördelar sina futtiga kilon på fyra ben, men inte en stadig tant. Så ni kan ju föreställa er det; först en snölycklig hund som glider fram över skaren och sen efter; en flåsande och pulsande kvinna. Nu ska vi sova medan Halvan eftersläcker i baren.

På plats i stugan i Hundfjället. Man skulle kunna tro att Dante fortfarande deppar, men han blev jätteglad över all snö och skuttade glatt runt i minus elva. Nu är han trött och mätt och somnar närsomhelst.

Vi har precis snabbrastat i Grythyttan, man trodde ju att korven och moset skulle smakat lite godare här, men Carl-Jans inflytande har visst inte nått bensinstationen vid södra infarten ännu. Det fanns toapapper på muggen i alla fall och några gott doftande fläckar i fjolårsgräset vid vägkanten så hela familjen är nykissad.
Lånar en Berglinsbild.

Den skojiga snön är ju puts väck hos oss. Jag tror Dante misstänker att de otäcka fyrverkerierna tjyvat den. Så vi drar till snön då. I Sälen. Hundfjället låter väl bra?

Tycker Dante. Livet känns liite roligare idag ur hundperspektiv. Man har fått leka med Zorro och hälsa på Kalle och nosa på tikfläckar och rådjursspår i skogen. Då kan man glömma bomber och granater en stund. Fast nyss small några raketer ute på gatan, så Dante lämnade favoritplatsen framför öppna spisen och valde korgen i köket mot gården istället. Den som han bara använder när han vill ha det lite bekvämt medan han massakrerar förpackningar.

Idag fyller jag år, ett så ojämnt och ointressant årtal det kan bli. Halvans bettskena verkar ha ballat ur, så jag startade dagen redan kl 4; var uppe och vände på levern jag torkar i varmluftsugnen till Dante. Nån present lär det visst inte bli, men överraskningsmiddag. Förresten så fyndade jag en present i Stockholm; en weekendbag på Marimekkos rea, Rackarns dyr ändå, men lär räcka livet ut även om det skulle råka bli långvarigt. Funderar på att fortsätta mjukstarten av firandet i badkaret, killarna verkar vilja sova en stund till.

Alltså. Man läser på om hundar och hundproblem. Bekymrad efter att hunden verkar blivit deppad av nyårsfyrverkerierna. Han är alltså lite hängig. Han äter och och följer med ut; dock motvilligt efter viss övertalning, leklynnet verkar dämpat . Så läser man om hundar som är folkskygga, aggressiva mot andra hundar, tokskäller, bits, pissar överallt, käkar bajs och då framstår Dante som den mönsterhund han är. Vänlig mot barn, hundar och vuxna, lydig, positiv, modig, tålig, aldrig rädd för bilar eller tuffa hundar, hänger med varsomhelst utan oro, väntar snällt ensam några timmar, tuggar aldrig på nåt som inte är hans... Men jag vill ju förstås att han ska se fram emot att gå ut och inte ha raketberedskap. Hoppas vi gör rätt som ynkar utan låtsas som det regnar o leker o busar som vanligt utan nåt tvång och att det går över till slut.