Vi börjar jobba om tio minuter och Dante har ännu inte gjort nummer två, nummer ett däremot hundra gånger minst.

Det är nåt som fattas, det är alldeles för tyst; Halvan provar en bettskena mot snarkning. Fantastiskt.

Så har vi helt hastigt fått jobb då, jag o Dante. Det är omgivet av viss sekretess, så mer blir det inte om den saken, men vi börjar kl 8 imorgon. Matte vilar sig i form, Dante tuggar märgben.

Att ringa fiskhandlarn i Göteborg och beställa lördagsgodis.

Erik Niva, den omständlige orerande norrlänningen som tycks kunna allt om fotboll. Otroligt fascinerande språk och underligt stötig satsmelodi till sanslöst långdragna och avancerade meningsbyggnader. Han fullföljer och avslutar utan minsta tveksamhet, hittar alltid orden och hittar alltid tillbaka efter en bisats.

Det finns en mild rosa lök från Roscoff i Bretagne. Den är extra god att göra löksoppa på. Har bara sett den i saluhallen i Göteborg förut. Men nu köpte jag en påse på Netto. Det går framåt. Ska strimla den rå som tillbehör till pulled pork. Pullad å pullad förresten; mera sliten än dragen karré trots sju (7!) timmar i ugnen, mamma Scan; vad har du gjort med din lilla gris?

Stod uppflugen på en pall och röjde ett skåp när telefonen ringde; Dante och jag ska på anställningsintervju imorgon. Bäst vi tar det där badet ikväll istället Dante.

En fin bekantskap. Signe T är ett härligt klassiskt vinteräpple. Stora kantiga gulgröna frukter med ett fett skal. Köpte dessa på Coop, jag vägrar Granny "Hållertvåår" Smith och smaklösa Golden "Rå Kålrot" Delicious. Vi planterade ett så kallat familjeträd med flera ympar förra hösten för att få flera sorter från start, men nu har jag glömt vilka sorter det var, det lär dröja ett par år tills vi kan skörda. Men jag ska ha sparat etiketten, var? *går o letar*. Se där, visste väl det; Oranie -tidigt ätäpple, Signe Tillisch -sent allroundäpple, Alice -modern sort som är saftigt och syrligt, (inte gott moget) och till sist min absoluta favorit Aroma, också en ung sort, en korsning mellan Ingrid Marie och Filippa. Det är syrligt och aromatiskt samtidigt och med ett krispigt fruktkött. När man äter så få äpplen som jag gör som kör LCHF, så får man välja med omsorg.
Har ni själva nåt favoritäpple?