Dagens förmiddagsträning för Dante var att vänta i bilen. Jo, han fick ju träna i stora hussebilen i måndags på valpkursen, men nu var det dags i pyttiga mattebilen. Det var grått och kulet så ingen risk för överhettad inlåst valp eller upprörd publik. Först åkte vi till återvinningsstationen och slängde kartonger, sedan stora mataffären och jag hoppade in för att köpa musslor och slätbladig persilja, de hade ingetdera (den usla butiken förtjänar ett eget gnälligt blogginlägg). Sedan så vi drog in till city och jag hoppade in i köttbutiken: nähä inget nötkött med ben som Côte de boeuf, Clubstek eller T-bone. Fick bli karré från glad gris istället (nåja, glad fram till en viss punkt i livet). Sedan in i fiskbutiken som jag egentligen gett upp hoppet på för länge sedan: deras musslor var en vecka gamla = fortfarande hopplöst fall alltså. Ok, vidare till konditoriet, ja jag vet; jag ska inte äta sånt, men jag har haft ett bakelsesug i en vecka nu, nähä inga bakelser, vidare till nästa och jippie: napp, ikväll blir det bakelse till efterrätt. Sedan ett sista stopp utanför lågprisbutiken.
Ja hur skötte sig Dante då? Lite hopp å skutt, men mest bara koll, bästa platsen är tydligen i baksätet med tassarna på hatthyllan. Lovar gott inför de dagar det funkar temperaturmässigt att lämna honom i bilen. Och det är inget fel på hans luktsinne: den rackaren identifierade genast den stora påsen med frysta märgben jag köpte till honom hos kötthandlaren. Jag skulle vilja påstå att han blir hög på råa ben, han blir helt spattig.

Vad är det med folk och högerregeln? Är den så himla krånglig att förstå och tillämpa? Jag har lätt för den trots att jag alltid måste tänka till: vad är vänster och vad är höger. Här i villaområdet är det få som behärskar den, tre varianter tillämpas istället, här uppräknat i den ordning de är populärast:
1. bilen på största gatan går först
2. största bilen går först
3. bilen med största/kaxigaste föraren går först

Bild lånad från Teknikens Värld.

Dante är utfordrad och tuggar ben till efterrätt, Halvan har fått med sig lunchpacken och farit, jag dricker kaffe och funderar på om jag kan komma ihåg när rörmokaren sa han skulle komma idag, vi får hålla oss i närheten på morgonrastningen helt enkelt. Huset är himla långt och trädgården ännu längre, men det finns bara ett enda vattenutkast; längst in i garaget i bortersta hörnet från allt annat. Så det är ett evigt dragande med slangar och med nyplanterad häck så blir det en del vattnande. Nu ska ett utkast fixas på mitten och vi ska förbereda för eventuell kommande lyx: det blir för både varmt och kallt vatten (i vårt förra hus hade vi ett badkar i den insynsfria trädgården). Men häcken får allt växa upp lite mer först.
En bild på två som jag hoppas ska sluta trivas i trädgården och flytta nån annanstans nu när den blodtörstiga besten Dante flyttat in.

Och jag är så trött på matte; kom hem! Hon gillar inte att jag jagar grannens målare.

Inser att det ser ut som om vi haft samma lakan på bloggfotona sedan vi blev med valp för en månad sedan. Det är sant, fast jag har faktiskt tvättat dem varje vecka. Problemet är att vi bara har vita lakan i övrigt, funkar sådär med glatt hundbesök en stund varje morgon.

Dante snusar efter Halvan.

Jag läser allt jag kommer över i hundväg, Memea Mohlin och Fredrik Steen ... Och vi går på valpkurs. För jag vill ju att vi lyckas få vår valp bli en hund som lyssnar och lyder och är trygg med mig och Halvan.
Nu kan Dante sitt, ligg, rulla runt (halvvägs) och vacker tass. Han vet vad nej betyder, men behöver påminnas om det: vi passerar ett jordhumlebo/jordbibo(?) varje dag i trädgården, naturligtvis helt oemotståndligt och försök till grävning måste bara inledas varje gång. Dante har förstått att titta i ögonen och inte på handen med godis, han sitter och börjar inte äta förrän han fått varsågod. Apport funkar då och då i korta perioder: vi byter kastleksaken mot en godis. Inkallning funkar också då och då, men inte om det sker vid lek med Frasse, Leo, Zorro eller Lajka.

Jag har en önskelista:
Prio 1
Inte hoppa och inte bitas.
Gå fot i slackt koppel.
Komma på inkallning.
Stanna i bilen och inte hoppa rakt ut.
Inte rusa fram till andra hundar utan tillåtelse.
Inte gräva i trädgården.
Inte tigga.
Inte ta saker hemma eller hos andra, igår letade jag efter diskborsten, hittade den välgnagd i vardagsrummet; antar att det betyder att han numera kan nå upp till diskbänken.
Prio 2 (sånt jag tror/hoppas växer bort)
Sluta käka gräskokor (nyklippt gräs som klumpat ihop sig till världens godaste efterrätt), även sluta äta grus, sniglar, igelkottbajs - ja all sorts bajs, egentligen bara ära mat, ben och godis.
Sluta kissa på dörrmattan fast han nyss kissat ute eller precis ska ut.
Sluta tro att mattes ben och brallor är mumsiga bitleksaker.

Wish me luck!
Tips mottages tacksamt.

Här ligger hela kullen i Holland, undrar om han saknar dem?

Buhu vad jag deppar med min blå apa: jag har inte fått middag och matte lagar mat fast inte till mej verkar det som.