De djupa frågorna hopar sig i ett lördagsledigt sinne:

Varför är den nya generationens kockar alltid väldigt skäggiga och generöst tatuerade?

När ska Halvan tröttna på att jaga Pokémonster?

Kommer Elton John hylla Leonard Cohen på konserten ikväll?

Finns det ett samband mellan den höga glöggkonsumtionen och amaronevurmen?

Vill verkligen Donald vara president i fyra år, ville han inte bara vinna valet?

Vilka sillar ska det bli i år och ska jag satsa på äggost med björnbärssylt?

I soffan, i väntan på Halvan som masat sig iväg till jobbet idag trots hosta av kalibern att Dante går och gömmer sig i garderoben när han sätter igång.
Äkta fredagskvällströttma har infunnit sig tillsammans med en knepig huvudvärk som skulle kunna tyda på att även bihålorna vill vara med på förkylningsturen. Hade ett sug efter fisk eller skaldjur, men orken att handla infann sig inte, utan nu väntar en plockbricka ihoptotad av hemmamat.

Idag tror jag julrushen började i butiken, konjaksglöggen tog slut, köerna växte och ett par tappade sin påse med glögg precis utanför kassan, det blir en rejäl replika av Röda havet av två flaskor Morberg. Luktade ganska gott innan vi fick städat undan, samtidigt som jag försökte dirigera kunderna runt halkrisken från kassan. När jag skulle gå för dagen sa chefen att hon önskade att hon kunde klona mig. Det var ju en fin komplimang.

Meh...
Vad hände igår då? Jag skrev ett blogginlägg om att välja vin till räkor i currysås, om Carl Butler, om en Hovawartvalp, om Halvans hosta...
Och allt bara försvann alltså?
Återkommer ikväll då, nu är det flasksvingardags.

Igår gick jag till sängs ganska lugn, med en viss förhoppning om världsläget, nu har jag vaknat till en överraskande vändning. Jag minns hur oroligt jag tyckte att det var när en avdankad skådespelare vars politiska erfarenhet bestod i att ha jagat kommunister bland sina kollegor i Hollywood blev valt till president. Det här måste vara värre.

I den lilla världen har jag reflekterat över den unga generationen. Vi var ju fler som var utlånade till den andra butiken, bland annat en ung alldeles nyanställd gosse från en tredje butik. Väldigt trevlig, hjälpsam och sansad. Men; man kommer väl inte till jobbet på utsatt tid och börjar käka macka? När ordinarie personal ska gå igenom rutinerna med en, på betald arbetstid alltså, man äter väl som frukost på sin lediga tid? Men han är inte ensam, de är liksom lite gränsupplösta mellan arbete och fritid de unga, men ändå väldigt snabba på att dra på sekunden när arbetstiden är slut.

PS. En av kuddarna är en hund.
.

[Bild]

Idag har jag gjort ett gästspel i en annan butik. Med ett annat modernare kassasystem, i en ljus och tyst lokal med stora skyltfönster, jag hade fler avancerade vinkunder på fyra timmar där än vad jag har sammanlagt på en månad "hemmavid" i den fönsterlösa bunkern med skramliga kassor och vickiga varuband. Men också många fler busar och ett lager minst lika trångt som vårt. Men det var riktigt roligt att byta miljö, kollegor och kunder för en dag. Man skulle kanske föreslå en avbytartjänst som de har i lantbruket?

Det här va väl sämsta souveniren vi kunde komma på! Hade hellre köpt en liten träkamel lastad med randigt salt på marknaden i Arguinegin, men nu blev det ett rejält förkylningsvirus vi tog med hem. Halvans variant är av närmast lunginflammationskvalité. Min mera i ett inledande stadium där det kliar inne i alla gångar i öron, näsa och hals (för det är väl inte kackerlackor?).
Sticker strax iväg och svingar flaskor, det blir ett bra test på skicket.

Hemma.
Men i ett tomt hus för Halvan är ute och jagar Pokémonster som vanligt och hunden är ännu inte återlämnad.
Avslutningen på Stora Hundön blev en aning dramatisk. Vi skulle bussas ut på plattan från flyplatsbyggnaden till vårt lilla flygplan. Det tog sin tid och det var varmt, så när vi äntligen skulle borda så svimmade en lång rödhårig tonårsflicka. Plopp i backen, men hon kom till sans väl omhändertagen av sin mamma som var sjuksköterska visade det sig. Vatten och högt benläge. Men sedan svimmade hon två gånger till; framför trappan och i trappan. Det räckte för kabinpersonalen som tillkallade läkare och ambulans. Tjejen ifråga kvicknade dock till ordentligt ombord och lämnade mamman och mormor att dividera med personalen bakom skynket framför cockpit. Hon stövlade iväg till sin plats och deklarerade högt "det är inget fel på mig och jag ska åka hem nu, jag brukar svimma i skolan då o då". Sedan vidtog närmare en timmas argumenterande, läkaren avrådde piloten att låta henne flyga med och mamman försökte övertyga den skeptiska personalen att de skulle få åka. Sedan tappade hon väl till slut besinningen och stack in huvudet till oss medpassagerare och ropade att läkaren var dum i huvudet. Och dottern som satt strax bakom oss skruvade upp tonläget till hysteri och vägrade följa med stewarden ut, vägrade även följa med flygplatsteknikerna som kom indragandes med en ståbår med spännbälten. Hon vägrade och skrek och grät tills de hotade med att hämta polis för att avvisa henne från planet. Då gick hon till slut av.
Jag har sett många tonåringar svimma, jag vet att deras blodtrycksreglering inte är färdigutvecklad, den hinner inte med när de skjuter i höjden. Nu hade en lång och tunn tjej fått stå i en varm transferbuss närmare tjugo minuter innan hon kom ut i hettan och dånet och avgaserna intill planet, inte konstigt att hon dråsade i backen. Men jag vet också hur strikta reglerna är kring flyg. Halvan och jag har varit med om ett flyg som avbrutit starten och taxat tillbaka till gaten när en äldre herre tuppat av en kort stund i sätet.
Det man kan säga är att det inte är nån idé att argumentera när piloten väl bestämt sig, för man är rätt bränd för att få flyga med iallafall det bolaget i framtiden om man krånglar.
Så otur för tjejen och bökigt för alla inblandade med försening och tjafsande och bagage som ska lastas av. Sensmoralen är nog helt enkelt den att drick vatten och håll dig på fötter när du ska borda ett plan, svimma får du göra hemma.

Har sand överallt, på alla möjliga och omöjliga ställen; i öronen, hårbotten, under naglarna. Atlanten är brutal mot den som givit sig in i leken. Inget litet vågskvalp inte, utan stora brutala dånande vågväggar som överfaller en liten tant och fyller baddräkten hennes med svart sand.
Lugnare vid poolen.