Igår skrev jag ett inlägg om bittra aperitifer och chockade kollegor (jag råkade nämna att jag tågluffade när jag var sexton, alldeles för ungt tydligen). Det bara försvann. Igen. Ibland verkar det som om det är dags att flytta från den här bloggplattformen.

Idag är det Halvans och min bröllopsdag. Tror det är den åttonde i ordningen sedan vi sa ja i ett fönsterlöst rum på ambassaden i Tokyo. Vi ska till Stockholm och se favoriten Leif Andrée på Stadsteatern och äta söndagmiddag på Prinsen. Dante ska hänga med herr och fru Martini. Då vankas nog en å annan köttbulle.

Imorgon börjar en hektisk butiksvecka. Att det är knökfullt i butiken med kunder; det bekymrar mig föga, utan att det är så fullt på lagret; man har ingen svängradie alls för trucken och måste flytta runt på alla pallar för att komma åt något som en kund tålmodigt står och väntar på. Det är därför vi ser lite svettiga ut i våra mcdonaldskostymer.

En vecka som kommer bli välkryddad med en gnällig åttiotaggarmamma som redan ringer hysteriskt och fyller min telefonsvarare: "kan du köpa cigaretter och komma senast lördag med dem", "har du nån lucka imorgon så du kan hämta hämtmaten jag beställt till oss", "kan du skjutsa mig till optikern", "du får inte glömma handla åt oss på Bolaget före jul", "du kommer väl som vanligt på måndag" (nej, som jag sagt tre gånger och skrivit i hennes almanacka: jag får klämma in servandet mellan arbetspassen. Ni vet Askungepartiet i Kalle Ankas jul; när musen Gus beklagar sig över hur styvmodern och styvsystrarna kör med henne: det handlar om mig.

Men först en rolig bröllopsdag med hjärtegrynet.

Ni minns tabben med snön som visade sig vara mjäll?
Igår var det dags igen.
Ung blonderad tjej och rundlagd man med gråsprängt skägg handlar tillsammans och båda lägger cider och öl i korgen. Så i kassan frågar jag henne om legitimation medan han ska betala, eftersom hon ser lite frågande ut, så jag lägger förklarande till: det är många föräldrar som har med sig sina barn in i butiken, men nu har jag ju sett att även du varit delaktig i köpet, så då måste jag be dig visa legitimation.
Mannen börjar skratta: det är inte min dotter, det är min sambo.
...
Som tur var tog ingen illa upp och tjejen svarade att hon brukar få visa legitimation när hon handlar ensam.

Nästan lite utomjording över dem. Det här är en av amaryllisarna som jag "översomrade" i trädgården, otroligt att de lyckas blomma lagom till jul.

Uppe onödigt tidigt, men Halvan är ju tillbaka från Långtbortistan och kör sitt tröskverk i sovrummet.

Ni vet hur det är i en butik när man handlat i rusningstrafik och kassaköerna bara växer och det verkar som om personalen skiter i att kunderna får stå o långsamt dö i evighetsköer, medan de själva säkert sitter o fikar bort arbetstiden istället för att öppna en kassa till.

Det överenstämmer nog väldigt sällan med verkligheten. När jag inte öppnar en kassa till så beror det på:
1. Något är slut i butiken och jag är ute på lagret för att hämta mer.
2. Någon har kommit för att hämta sina flaskor från beställningssortimentet och jag är på lagret för att hämta dem.
3. Jag ägnar mig åt en kund som vill ha hjälp i butiken; att hitta glöggen, att välja vin till musslorna, att beräkna antalet ölflaskor till firmans julfest, att kolla om vi har gotländskt dricku (nej) eller om grannbutiken har ägglikör nu när vi slutat sälja det.
4. Jag städar upp efter en olyckshändelse på rödvinsavdelningen.
...
Jag sitter inte på rompan en sekund och dricker inte personalkaffe heller för den delen. Sitter jag så är det på en ihålig stol för en snabbkiss.

Ett tips till er som uppskattar att handla dryck i lugn och ro, slippa köa till kassan och få hjälp av nån ambitiös försäljare: om ni inte kan komma loss på förmiddagen så utnyttja sista timman på dagarna med långa öppettider. Vi har öppet till kl 20 både torsdag och fredag.

Energisk dam i sjuttioårsåldern stegar fram till mig i butiken;
-Jag vill beställa årets nobelvin, tre flaskor.
Kan ju kort inflika att det var tur hon stötte på mig och inte nån av mina mera okunniga kollegor. Jag visste vad hon snackade om.
Så jag plockar fram artikelnumret och förbereder en beställning samtidigt som jag påpekar att sista dagen för att säkert få sin leverans före jul förlupit.
-Jag ger alltid bort nobelvinet i julklapp, så jag måste ha det före jul.
Förklarar om igen att visst kan jag beställa, men inte lova att flaskorna hinner komma. Och så pekar jag på skylten med samma information, där står tydligt och klart: den 9/12.
-Men så kan ni ju inte göra, utbrister den paranta damen, Nobelmiddagen äger ju rum den tionde; före dess vet man ju inte vilket vin det är.
...
Fast nu är det ju inte vi, utan Posten som inte kan garantera leverans, de har en hel del andra lådor att bestyra så här års tror jag.

Butiken är ju fönsterlös och ligger i bottenvåningen på ett gammalt men ombyggt köpcentrum. Där våraliksler är låg förr en bowlinghall.
Så väderomslag kan ske i det tysta så att säga. Idag, strax före min rast, kom en man in med axlarna fulla av snöflingor:
-Ånej, har det börjat snöa igen?!
Mannen ser först frågande ut och sedan generad.
-Nä, det är nog faktiskt mina mjäll du ser.
Ridå.

Inga "nya" fåtöljer till jul; det var fler som ville ha som dessutom var utrustade med en högre betalningsberedskap.

Mot flaskgympan och en lång dag i butiken. Så kommer det va framöver fram till julafton.