Bästa julpyntet.

Hundrackan hundsover på hallgolvet medan jag smyger runt med klotången och Halvan kollar tre avsnitt på raken av "Gåsmamman".
Det är juldag och vi har varit på utflykt till den pittoreska grannbyn; Halvans Pokémonjakt upphör förstås inte bara för att det är jul.
Tror det är lutfiskläge ikväll, det gillar ni väl?

Det tar på krafterna att fira jul. Även på vårt lågintensiva vis. Dante har tuppat av i soffan. Halvan är genomförkyld, hostar och snörvlar.

Hoppas ni har den sorts jul ni vill ha.

Om man har en liten, närmast pytteliten Ica-butik så behöver man stå på tå inför sina kunder eller hur? Särskilt inför stamkunderna som handlar så gott som allt sitt dagliga bröd där och har så gjort i decennier.
Ma beställde en färdigkokt pigghamskinka på 3,5 kilo för ett par veckor sedan. Idag hämtade jag den och i kassan visade den sig väga närmare 5,9 kilo. Men? Hallå? Chefen kom utsvassandes och sa att de finns inte mindre; "Piggham väger mellan 4-5,5 kilo, det finns inte mindre"
- Men hur kommer det sig att den här väger ännu mera då? Och att du inte lagt undan en i fyrakilosklassen?
-Jag har ingen mindre nu, då får de ta ICAs vanliga isåfall.
Kassörskan skruvar generat på sig. Jag mulnar och drar hem till åttiotaggarna med köttberget.
Två timmar senare är jag tillbaka för att lämna tillbaka åbäket.

Har precis skickat iväg en bakfull/fortfarande berusad Halvan med en kollega. De hade julbordsknytkalas på jobbet igårkväll. Han ramlade ur taxin redan vid elva så han borde väl kunna återhämta sig under dagen. Frukost=1 samarin + 2 treo.

Idag ska jag göra en sista julförberedande insats hos åttiotaggarna. Har förhandlat bort att även härja runt imorgon förmiddag. Snälla dottern kommer ikväll.
Sen ska jag vara i butiken till 22 två dagar i rad.

Amaryllisen har fått byta fönster; jag har ett stillsamt ställningskrig med grannen, hon översomrar också sina amaryllislökar och låter dem ståta i köksfönstret. Just nu är ställningen 2-6 i antal blommande lökar. Lär aldrig vinna, men nu har hon ju nåt att titta på iallafall.

Fortsätter i full fart ända in i kaklet. Nu märks stressen bland kunderna; de köper nåt och kommer sedan tillbaka efter en kvart och ska byta. De plockar ner varor i korgen och ångrar sig och ställer dem på nån annan hylla. De vill ha nåt vi inte har och man kollar om grannbutiken har, men de hinner inte dit och de hinner inte få förslag på nåt liknande vi faktiskt har hemma. De knör ner flaskorna i de fem andra påsarna de redan har, med julklappspapper och lax och leksaker.
Min herre med mjäll passerade min kassa idag och den här gången låtsades vi båda som om det regnade. :-) Han hade kunnat välja annan kassa så jag antar att jag är förlåten.

Hemma på lunchpust.
Drog ut jycken på tur halv sex imorse, väckte Halvan och stack på flaskgympa.
Skulle somna på stubben om jag lade huvet på kudden nu.

Det var förstås väldigt bra det där Lucas Svensson totat ihop om Leif Andrées uppväxt och vuxna liv och givetvis framfört så trovärdigt och hudlöst som bara Leif kan göra på Stockholms Stadsteaters lilla scen. Tillsammans med en gitarrist; Susanna Risberg som nog är det mest introverta man kan se på en scen, men hon spelar förstås bra på alla sina gitarrer. Leif har ingen scenografi alls, mer än några trädstammar att förflytta sig runt. Men det gör inget, för det här är en hyllning till berättandet. En berättelse vi får illustrera själva, en grym historia om våld, fylla och utsatthet.
Ingen teater att gapskratta åt, men bli berörd, upprörd, medkännande och ibland igenkännande. Så gå och se den som har tillfälle.