Det blir fredagsmys ikväll. Halvans dotter med sambo kommer hit. Jag är verkligen fortfarande novis på det här med tacos. Men nu har vi ju ätit genuint mexikanskt två gånger på resan. Så jag har liksom sett facit, men bara svennebananvarianten en gång hemma hos Halvan för nästan tjugo år sedan. Små skålar med hackad gurka, lök, tomat, paprika och så burkmajs(!) och riven ost och créme fraiche. Färdigköpt salsa, en mystisk ostdip och ingen guacamole. Sen var det en obrynt(grå) nötfärs kryddad med mixpåse. Och hårda tacoskal som man försökte få att hålla ihop åtminstone medan man fyllde dem så man kunde senarelägga katastrofen till första bettet och hela innehållet sipprade ner mellan skalbitar och fingrar.
Hade ju varit kul att baka egna tortillas, men nu får det räcka med iallafall hemgjord salsa och guacamole: jag jobbar sent ikväll så de är redan här när jag kommer hemfarande i sommelierförklädet.
Halvan ska ta hand om färsen.

Dante har varit på dagis hos polaren Frasse medan matten jobbat långpass. Gick ju fint att stughänga ihop. Och Frasses matte tycker Dante har fina anlag för att träna apportering. Tja, vi får väl börja träna då.

Idag har jag gästspelat på en annan arena än min gamla vanliga; i Glosoppestans största butik. Ni anar atmosfären där va? Såna här barska skyltar satt lite här och var.
Jag är personligen lite extra känslig för känslan i svenska pentryn och personalmatsalar. Ett bord med informationsblad, fuktiga kex, glömt matlådelock och kladdiga skedar, pennor och så doften av två timmar gammalt varmhållet kaffe över det hela. När vi mäklare delade kök med banken, höll sig banktanterna med en närmast komplett samling av marknadens mjukosttuber i kylskåpet. Innehållet trycktes ut på riskakor. Och kaffet pyrde.
Men det är kul att byta butik och kunder och kollegor. Man får perspektiv på vad man har och inte har, vad man saknar och vad man vill slippa. Surtant tycks vara ett obligatoriskt inslag i varje butik, olika grad av syra dock.

Tycho Brahedag blev det efter den starten. Drog hemifrån med en påse hundsaker istället för att ta påsen med kläder. Kom till jobbet och parkeringsplatsen var upptagen. Nyckeln funkade inte i butiksdörren. När jag kissade ramlade en arbetshandske ner i toan, innan jag hunnit spola.
Hos åttiotaggarna hade mamsingen bestämt sig för att hon inte ville följa med till doktorn, hon mådde så dåligt. Men farsgubben var följsam iallafall så det blev dusch, rena kläder och ett besök på vårdcentralen. Köp med nåt färdiglagat hem sa Ma, vaddåförnåt sa jag, vad som helst sa Ma. Så jag kom hem med två matlådor spagetti bolognese; åh, herregud utropade Ma besviket, vi har ätit pasta tre dagar i rad nu.
Sen var jag och handlade, köpte kyckling för att laga till hos dem: men vi äter inte kyckling sa Ma, inte nu längre. Och lampskärmarna jag köpte till henne i lördags, ja dom var inte bra.
När jag skulle fara hem bytte jag bil med dem, så Mas lilla röda inte skulle bli helt urladdad. När jag startade bilen började den här lampan lysa: nån här som vet vad den indikerar kanske?

Jo matte måste ge sig iväg strax på flaskgympa. Och sen är det en intensiv åttiotaggardag, de ska skjutsas i omgångar till vårdcentralen, så du får det bättre hos grannen. Och före dess ska jag duscha farsgubben, måste få tag i ett plastförkläde snart.
Inatt råkade jag inte bara ställa väckarklockan på den gamla vanliga tiden kvart i sex, utan också aktivera larmet klockan 02:20. Så det ringde och jag klev upp och satte igång hela morgonprocessen liksom, tills jag råkade snegla på mobilen; herregud hon är ju bara halv tre! Så det var bara att krypa ner igen, vilket iofs kändes lyxigt, men det var inte bara att somna om igen. Har snurrat och slumrat och tänkt.
I såna där lägen skulle jag vilja vara bättre tränad på att välja positiva tankar, jag hamnar så lätt i att älta oro, missnöje och elände på natten. Finns kanske nån bok om det?

Det känns väl inte som allemansrätten direkt; att låta jycke tugga i sig av bondens späda höstvete.

Nu ska jag matskryta lite.
För det som ligger i pannan blev vansinnigt gott. Överraskande gott.
Och det är rena Kajsa Warg.
För jag hade tänkt åka och fylla på förråden idag, har liksom inte blivit av att göra det sedan Kalifornien. Men det blev inte av, för jag har fixat å donat hemmavid (dammsugare, tvättmaskin, diskmaskin, trimsax, hammare och spade är dagens använda verktyg) tills jag var akut hungrig. Ja, eller tills dess jag inte var så akut hungrig så jag tog mig några ostbitar istället för middag, utan klarade att vänta de 20-25 minuter som det tog att dra ihop den här pytten.
I kylen fanns en ganska redig stump av tjälknölen och den pockade på omhändertagande. Dessutom låg där fem portobellosvampar med närmast svarta skivor under hatten.

Hjortpytt:
Ca 500g tjälknöl av hjort
5 portobellosvampar
2 gula lökar
1 pkt bacon
5 persiljerötter
smör
persilja
salt&peppar

Tärna svampen grovt och stek i smör på medelvärme i stekpanna, salta o peppra.
Skala och tärna persiljerötterna, koka dem 10 min i saltat vatten.
Lägg svampen åt sidan när den blivit knaprig och fyll istället stekpannan med grovhackad lök och strimlad bacon. Stek i smör till lök och bacon fått lite färg och sänk värmen och låt löken bli mjuk.
Häll av kokvattnet när persiljerötterna kokat färdigt, jag la bitarna i en kökshandduk för att bli av med lite mer vatten innan de åkte i pannan. Rör om och blanda lök, bacon och rötterna ordentligt.
Till sist; tillsätt den tärnade tjälknölen (försök att inte ge hunden för många putsbitar under tärnandet, tjälknöl är lite för salt för hundmage) och så den färdigstekta svampen.
Vänd ihop pytten och strö gärna över persilja och känn efter om mer salt eller peppar behövs.

Det var nåt som var "matchmake in heaven"; hjortens viltsmak ihop med persiljerotens nära sellerismak och med portobellon till; stunsigare konsistens än champinjoner och nötigare smak. Bacon och lök mumsade till det hela som vanligt.
Men det är nog ganska få som råkar ha tjälknöl över va?