Så här skrev Henrik RS Olsson (en Timbrokille) strax efter klockan två natten mellan fredag och lördag på Systembolagets Facebooksida:

Jag gissar att han tydligen hade tillräckligt med starkvaror ändå hemma för att stärka sitt upprörda ego.
Karln tror alltså på fullt allvar att Systembolaget stängt sina butiker i Stockholmsområdet lite bara sisådär på känn efter attentatet.
...
Henrik; vet du hur mycket folk det är i en Systembolagsbutik en fredagseftermiddag? Vet du vad en mindre bomb skulle kunna åstadkomma bland våra tusentals flaskor som på en sekund skulle förvandlas till skärande glasprojektiler? Hur vet du att inte Systembolaget agerade på säkerhetspolisens order när de stängde? Eller kan det vara så att du bara passade på att ta en politisk poäng på terrorattentatet i ditt bekämpande av monopolet? Precis som en massa rasister också passar på att göra nu?

Den här lurviga limpan är helt slut. Han ligger avtuppad och lär så göra resten av dagen.
För vi gick först en runda i skogen innan vi stötte på Dantes nuvarande stora kärlek: Howavarttiken Saga i rastgården, de jagade runt som tokiga och Dante uppvaktade med sina sexiga Elvismoves; hon fortsätter tydligen lukta gott även långt efter löpet. Sen skulle Saga på kurs och vi slog därför följe med en Cockerspaniel och hans matte som gick förbi. Det är väldigt bra med hund, man kan gå på promenad med en fullständig främling, skulle man ju aldrig gjort utan jyckarna. Cockermatten visade oss en helt ny väg förbi en bäck och längs sjökanten till ett hundbad som vi själva letat efter några gånger utan att lyckas. Hundarna var väl i och badade en tre-fyra gånger. Som hundägare har man ett naturligt samtalsämne och jag fick höra om pälsvård och förra årets dramatiska huggormsbett. Så inte nog med att hundar är sällskapsdjur i sig, de lockar till sig människor också.
Vi vinkade av de nyfunna vännerna vid deras fina hus med sjöutsikt och gick sedan en utpekad skogsstig hem som vi heller inte prövat förut.

Jag har inte riktigt förstått terrorismens arbetsmetod. Hur tänker man att man ska uppnå vad? Är IS-anhängarnas mål ett världsomspännande religiöst kalifat? Och dit når man om man tillräckligt ofta kör ihjäl några fullständigt oskyldiga människor här och där? Då kommer världen till slut att kapitulera nation efter nation? För ekonomin borde krascha när ingen längre vågar röra sig i storstäderna av rädsla för det slumpmässiga våldet?
Eller; hur tänkte Breivik?
Att mördaren lämnar svarta däckspår av accelerationen rätt över Strindbergscitaten på Drottninggatan blir en brutal symbolik.
Vad kan vi göra? Finns det något man kan göra som minskar risken för fler attentat? Jag bryr mig inte om att pryda min profilbild på Fejan med en flagga, sånt känns fullständigt meningslöst. Men jag kan bemöta mina medmänniskor, kollegor, grannar, kunder.., med respekt, tolerans och vänlighet, för det smittar (precis som motsatsen).