Nu förvandlar jag bloggen till en hjärtespalt:

Halvan har inte ofta full pott i charmklassen. Imorse fick han ett spel på duschhandtaget (man måste hålla om fästet när man skiftar från badkarskranen till duschen; jävla FM Mattsson! gapades det), sen fick han ett spel på avloppet (det rinner långsamt eftersom det är ett lite smalare och samtidigt längre rör än vanligt till golvbrunnen: om man virvlar ned lite luft går det lekande lätt). Sen var det vinterrocken; hade jag sett till att knapparna var fixade och rocken tvättad? När jag ville lämna in den på kemtvätt i våras tyckte Halvan det kunde vänta, så den var nytvättad och inte garderobsunken inför nästa säsong. Den saknade en knapp; så nu började stora knappjakten; var brukade jag förvara knappar? Jo i syskrinet: om jag fått dem förstås. Sedan letades det i lådor, väskor, fickor och skåp. Sedan föreslog jag omfördelning av befintliga knappar, så att en knapp som bara syns när man knäppt för snöstorm ända upp skulle kunna vara av en avvikande sort; ingen bra idé tydligen. Sen föreslog jag halsduk till dagens alternativ; en logotomerad* jacka (hade först visat upp tre av garderobens sju, själv bidrar jag till garderobsträngseln med en (EN) skepparkavaj): okej då, om jag visste var säsongshalsduken låg (det är match ikväll). Såg på blicken att han var nittionio på att jag inte visste. Men sorry Halvan; simsalabim i din handsk-/möss- & halsdukslåda; där låg den.
Sen försvann han (äntligen) iväg till jobbet och det sista jag fick var en order om att dricka upp resterna av hans Cola Light som annars skulle förfaras och bli avslagen.

Nu undrar jag om man kan hitta sin charm igen på en veckas semester i solen? Vad tror ni?

Eller; det kan ju vara svårt att återfinna nåt man aldrig tappat bort för man egentligen aldrig haft det?

Eller man har haft det och man har inte tappat bort det, utan det har liksom nötts bort under lång tid?

Kan blodmånen ha nåt med saken att göra?

*logotomerad=gratisplagg med företagets logga på.
.

 

Humlan

29 september 2015 08:59

Det där påminner mig om en till mig närstående person. Min närmaste vän, som numera bara är vän, hade ett liknande humör innan han fick rätt hjälp av läkarna. Ständig värk, kroppen fungerade inte, stress och oro över sjukdom, felmedicinering, skickad från en läkare till en annan ...
Dessutom hörde jag ett föredrag på tv en gång om personer som var på väg in i väggen. Då relaterade jag till personen här ovan, men det påminner mycket om det du beskriver nu och har beskrivit innan!
Så frågan är hur Halvan mår? OM han inte alltid har varit så här så kan det vara ett tecken på att han kör expressfart rakt in i en vägg. Och förmodligen känner han själv inte av expressfarten eller ser väggen.
Och jag känner igen mig själv i ditt agerande! :-)

ohejdat

29 september 2015 12:43

Du är klok du Humlan!, och han läser ju även kommentarerna så kanske han tar till sig detta när det inte kommer från mig (vi är båda numera rätt döva för varandras argument).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...