...det bästa man kan få en fredagskväll; musslor och champagne.

Strax efter klockan fyra imorse hoppade Dante upp i sängen, väckte oss och när han försäkrat sig om publikens odelade uppmärksamhet, spydde han upp en grisknorrskota och lite slem på lakanet.

Tack Dante, du håller oss igång med städning, rastning och bäddande och så tvättmaskinen och vattenförbrukningen förstås. Eller om det är jag som gör det då; som ger hunden för stora knorrar.

Den som följer TV-serien "Jordskott" kan få associationer till bilden. Förresten apropå serien, så tror jag att Göran Ragnerstam gömmer något i brallorna han också, på ryggsidan alltså. Detta är dock en mycket liten knorr.

Helt vanlig j-vla gråmorgon kallar jag det. Åsså vårdagjämning på det då.

Stor besvikelse.

Dante gillar att noga välja var han ska kissa, med tanke på att han kissar nånstans mellan 20-40 gånger per promenad så blir det många snabba beslut att ta. Men han litar på sin nos.

Idag har jag räknat ut husets driftskostnad, inspirerad av grannhusets tillsaluannons där sånt redovisas. Då är det bra att vara gift med en så blå person som Halvan som har alla fakturor inscannade, det blev lätt som en plätt. Sen ringde jag Tekniska kontoret på kommunen och justerade vår årsvattenförbrukning, tror inte häcken kommer vara lika törstig i år.

Idag gick vi väldigt långt, vi provade en ny väg och fick nya äventyr på köpet, nu vet vi t.ex hur krångligt det är att frigöra en lurvig Barbet från en bit taggtråd som låg dold i fjolårsgräset.

Sen kom jag på att jag glömt stegräknaren hemma på laddning, då kändes det nästan som bortkastat. Så där som Rädda Barnens slogan för engagerat föräldraskap; "ett (fotbolls)mål som ingen ser räknas inte", alltså: steg som inte räknas syns inte.

När vi kom hem, dammiga i pälsen och rosiga om kinderna, kom en smsinbjudan till lek från Zorro. Det kunde vi ju inte tacka nej till. Grabbarna försökte hålla fajten i skuggan av mattarna, gick sådär.

Det är väl ändå lite Kalle Blomkvist-känsla över det hela. Tjyvgubben gör inbrott hos grannen och springer hem till sin lilla stuga med bytet och kastar sig det första han gör i sängen med den finaste trofén; den tunga och skramlande spargrisen.

När jag var liten, så liten att jag inte kunde räkna själv, bad jag om hjälp att räkna slantarna i min (öppningsbara) gris, jag blev väldigt irriterad när det räknades HUR MYCKET det var, när jag ville veta HUR MÅNGA slantar det var. Vad brydde jag mig väl om valörer? På den tiden fanns det 1-, 2-, 5-, 10-, 25- och 50-öringar. Om man är lika gammal som tjyvgubben (eller ung då från mitt åldriga perspektiv) så har man inte upplevt 1- och 2-öringen som betalningsmedel, de togs bort 1971. Och han var i sina kanske mest känsliga ungdomsår när 5- och 25-öringen försvann; tjuven var då tio år och så drogs slutligen 10-öringen in när han var sexton.
Jag säger inte att det är så, men det kan ju ha varit traumatiserande.

Ger upp och skruvar upp styrkan till 1,5.