Dante kan inte tala, men han är uttrycksfull ändå; det här betyder nog ungefär: varför får jag inte ligga på verandan och kolla på alla hundar som går förbi medan du är och handlar till åttiotaggarna?

Men Dante, vi ska köpa ett trädgårdsbord på Ikea, det blir trångt för dig att sitta med kartongen!

Imorse var vi ute och skuttade redan halv sju. Misstänker att hundrackan kommit på att om man beter* sig som om man behöver ut ganska omedelbart för man är kass i kistan, då kan man få upp matte eller husse ur sängen lite tidigare än vanligt.

* (1) trampar rastlöst fram och tillbaka i vardagsrummet, gärna på mattan där de flesta olyckor skedde förr, (2) nosar på deras fötter, (3) gnyr och suckar lite mer än vid vanlig sovändrarställningsprocedur och sen upprepar från punkt 1.

Halvan är särskilt lättväckt, han har ju småbarnsträning som jag saknar.

Det är intressant att gå ut så tidigt en söndagsmorgon för då är området befolkat av helt andra hundekipage än några timmar senare. Såna man aldrig möter annars. En del av dem inser man ganska snabbt anledningen till varför matte/husse går upp så tidigt för att rasta i så ensam omgivning som möjligt: aggressiva hundar som tokskäller i varje möte t.ex Sen mötte vi en tik som Dante gillade att hälsa på och som var lite lekfull, men husse hade nog en hormonell knäpp: började resonera om hur hunden betedde sig när han och hustrun kramades eller när de skulle "göra det bästa av allt i sängen"... Vi skyndade vidare innan han hann gå in på detaljerna.

Tog bilden med paddan, nä, det går inte att fota med den.

Om man gillade "Grand Hotel Budapest" av Wes Anderson, så kan man passa på några dagar till på SVT Play att se hans film "Moonrise Kingdom". Det är som om Roy Andersson möter Tim Burton, eller hur man nu ska beskriva denna fantasifulla, men samtidigt mycket enkla komposition av kärlek och äventyr. Här på den lånade bilden, upptäcker den genomhygglige men alltid korrekta scoutledaren i Edward Nortons gestalt, att huvudpersonen rymt från sitt tält.

Vi gick en långpromenad inne i stadskärnan och passerade en hundrastgård fylld av softisar på hemvägen. Kul tyckte Dante.

Nu vilar han ut på verandan medan Halvan premiärtänder grillen, här ska grillas bockwurst.

Varje gång vi går ut över allmänningen, ska Dante genast till hasseldungen på andra sidan gångvägen och ta del av de senaste lokalnyheterna. Det finns mycket intressant skrivet i snåret och i gräset runtom. Och det passerar många fyrbenta murvlar som lämnar sina meddelanden under dygnet. Så det finns alltid något nytt att läsa.

Imorse var nyheterna väldigt frostiga men läsvärda ändå.

Åttahundra spänn fattigare men med framtänderna polerade, gick jag vidare till stans ostaffär och teaffär. Båda är riktigt bra och välsorterade; som om de låg på Kungstorget i Göteborg. Sanna tröstare alltså. Så jag köpte Primadonna, Gorgonzola (sån där som är randad med Mascarpone) och en ny bekantskap: Petit Gres Champenois, ska bli intressant, ser ut att likna drottning Silvias favorit; Brillat Savarin. När det gäller te är jag mindre nysmakarbenägen, det blev Earl Grey Premium (med extra bergamottfjong).

Hemma låg en rufsig kille som bäddat om hallmattan och väntade. Han verkar faktiskt gilla sitt evighetsben av hjorthorn. Tur, för det kostade 200 spänn.

Nu ska jag fortsätta på vinden, ska bara dricka upp teet först. Kanske blir mad woman in the attic till slut ändå.