Vissa rubriker får man äta upp. Som förra. Här har härjats med Frasse och Zorro så nu ligger Dante o pustar ut. Fullständigt slutkörd. Lätt att vara en gläfsande kaxig valp tills de stora killarna säger ifrån. Nyttigt. Frasses gammelmatte är störtskön, hundvan, lugn och låter som Tabita; hon välte genast ner Dante på rygg och började klia mage; han accepterade direkt, en del har den; hundpondusen.

Imorse gick vi över till grannen som har en bichon nånting som skäller och skäller på Dante så han vill gå in när han hör det. Tänkte grannskapet skulle slippa hans eviga skällande åtminstone när Dante passerar. Den vovven var dock inte så kaxig när han fick närkontakt med Dante som ville leka. Jag blev lite orolig när jag tittade lite närmare på hunden, klorna var närmast centimeterlånga och krökta och runt ögonen såg det ut som en infektion, kollade inte öronen, men kan ju misstänka att även de är infekterade för matten sa att han hör dåligt. Ska man säga till? Tydligen ska den flytta till mattes föräldrar så då kanske det ordnar sig med lite noggrannare vård.
Dagen ska ägnas åt att testa om det går att låta bli att skruva upp Dante till skäll, bit och storspattnivå. Fast han börjademed att ta ut köksmattan i hallen...

Känns inget vidare, men det var väl tvunget, efter ett eskalerande byxbitande och blodvite i händerna; fick spela rollen som arg tik och trycka till Dante. Följde valpböckernas råd och höll fast honom i famnen tills han slutade gny och sprattla. Nu är han rätt spak, så jag bjuder in till lek så han inte tror jag är långsint. Eventuell frustration tas ut på borsten.

5,9 kilo sa veterinärens våg. Dante surnade till på honom och hans vaccinspruta så han la en redig pizza på mottagningsgolvet precis när vi skulle gå. Nu väntar vi på sopbilen.

5,6 kilo valp nu. Idag ska vi till veterinären. Hoppas på gott uppförande. Från veterinären alltså. Ingen hårdhänt typ. En vaccinationsspruta ska ges och så ska jag fråga om grusätningen, den gör ju livet lite besvärligare för oss som bor på en grusad gård.
Igår tyckte Halvan att Dante inte bryr sig lika mycket om honom som om mig, men det är inte ett dugg konstigt: hundar ser till nyttan och det är jag som langar fram maten.
Igår kväll inträffade denna morgons riksnyhet alldeles nära oss, men vi har inte märkt nåt alls. Vilket är tacksamt.

Tuff dag med mycket miljöträning för en liten hund:
Brädgården
Glasskiosken
Fotbollsplanen
Nu vilar han ut hos sin vän spiskatten.

Med dagg i gräset, en snarkande Halvan och en studsande pigg hund. Då behöver man kaffe. Igår hade vi Halvans barn med sambo här på påskbuffé och vi förärades dessa rosor av dottern. Är lite orolig för Dante som krummar på nattrastningarna men inte släpper ut mer än en endaste två centimeter lång valpklutt ur bakändan. Det märks att det är mer som han vill ha ut. Googlat mig till matolja på frukostmaten, så det ligger han nu och processar detta på golvstenen framför öppna spisen och jag lurpassar på att hinna ut före eventuella effekter. Nån som kan nån bra huskur mot hård valpmage som helst inte resulterar i ett sprutlacket hem spå tas det tacksamt emot.