Igår såg vi Deshora, en film från Argentina, utlovat i Pasolinis anda, men jag tyckte det kändes som det var den filmen Colin Nutley hade gjort istället för Under solen om det var han som bodde i Argentina. Sedan hem till vännerna och en underbar middag med utsikt över hela stan. Nu ligger jag i deras ordinarie sovrum och njuter av samma överväldigande utsikt fast i dagsljus och med värkande ben. Väntar på att svärfars sista piller ska verka, eller vad säger man slutvärka. Skit sen får jag försöka klara mig på vad apoteket erbjuder utan gult papper. Dumt nog så blev det stretchinstruktioner på tjockmattan igår, det gjorde saken värre.
Nu borde det va en tjugo minuter kvar till lindring, sedan är det dags att masa sig ner till stan och äta frukost på cafe före dagens första film. Man får lite dåligt samvete när värden får sova i cykelrummet.

Vi bor oftast hos samma vänner på filmfestivalen, så nu har jag packat med lite godsaker: saffransostkaka o salmbärssylt, ska ju egentligen vara pannkaka med saffran men detta är vad Fröding(e) åstadkommit. Sedan chips, nötter, ost o kex å korv. Det gäller att ta med mycket för särskilt hanen i boparet har ett hårt upptempo på ätandet, speciellt i kombination med vin o det har jag packat med också förstås.

Knäcker Svenskans korsord, funkar lite som smärtlindrare; man lägger fokus på nåt annat än det förbannade benet. Har jag tur är filmerna kanonbra, då borde det hjälpa något.
En prinsskepnad i Andersenskt sobo var bra ledtråd: svinaherde.

Maken hade med sig min braiga resväska till långtbortistan. Det är en sån där lättvikts med hårt skal, en Titan. Den har varit på många ställen och jag hade planer för dess framtid som resesällskap. Men nu är den ju skadad, själva sargen som skyddar dragkedjan har slitits loss längs ena långsidan. Ringde flygplatsen imorse eftersom han inte lyckades få kontakt med någon personal vid disken igår. Detta är en pytteflygplats, glad att den finns dock. Nepp, för att få ersättning för en skada måste den anmälas vid ankomsten och: detta är det remarkabla: skadan måste ha gjort väskan obrukbar för att den ska ersättas. Om du förlorar ett hjul så du inte längre kan rulla väskan räknas det inte som obrukbar för du kan ju fortfarande bära den! Oj, oj. Ok, så inte förrän klädpaltorna kommer ut i lösvikt på transportbandet kan det bli fråga om ersättning. Då vet man det. Bäst o kolla hemförsäkringen också, tror min väska faller för åldersstrecket.

Förbannade benhelvete! Det gör så satans ont. Varför blir det inte bättre? Definitivt så lindrar värmen från värmedynan i sängen, men sen så fort jag är uppe, värst är att sitta, jag kan ju inte gå runt å stöna heller för målaren är ju här.

Göteborg filmfestival drar igång o vi är där, som alltid, och fullbokat filmschema hela helgen, alltid lika spännande hur många nit- respektive vinstlotten man lyckas dra ur programmet. Fattar inte hur jag ska fixa det med benet bara. Kan man lämna benet hemma kanske?

Maken var inget hungrig, trots att jag förberett hans favorit: Sibyllakorv i långa konservburken. Då äter jag alltså lite vad jag vill medan han ägnar sig åt det han gillar allra bäst: Candy Crush. Det blev en kopp Lapsang Suchong, rökt te alltså och en bit fins surskorpa (som en rejälare bit finncrisp) med gorgonzola på och några skivor fransk valnötssalami. Gott o smakrikt.

Dags att köra till flygplatsen o skrapa upp en make som hängt fyra timmar i loungen före sista kortsträckan hem, lär vara jetlaggad o tankad, ... o söt o alldeles alldeles underbar!