I brist på hund.

Igår blev vi ett större sällskap som gav oss iväg för att äta middag på en populär restaurang. Det blir sällan lyckat, svårare att synka serveringen med så många vid bordet och fler egna önskemål att hålla ordning på. Särskilt i det här gänget där det finns några med väldigt mycket exter kring sitt ätande. För så är ju folk numera; jävligt om sig och kring sig, eller man kan kalla dem pippliga. Jag är en mild västanfläkt med min enkla aversion mot den kartiga beskan hos grön paprika, sen äter jag resten av kostcirkeln och igår även kanin till somligas förskräckelse.
Middagssällskapet var påfyllt med gänget som ägnade en frukosttimma åt att ingående beskriva sina tandborstbestyr. Och mötet med ett gäng stressade och slarviga spanska servitörer blev inte särskilt lyckat. Men jag tror alla blev mätta till slut.

Läser att det snöar och stormar hemma.
Här är 24 grader, blå himmel och en lätt bris från havet.
Man kan, men bara om man vill; reta sig på grannbordets långdragna diskussion vid frukosten; tre vuxna beskriver ingående och engagerat sin tandborstning och deras verktyg och attiraljer till detta bestyr.
Mums.

Har shoppat lite souvenirer. Är svag för snygga kryddburkar och lagret av paprikapulver behöver man föryngra regelbundet eftersom det förlorar både färg o smak ganska snabbt.
Palmhonung låter kanske konstigt och enligt EU:s regler får bara honung som är gjord av bin kallas honung. Vi får väl säga palmsirap då.

Finns inte mycket att skriva om;
Solen skiner och havet ligger där. Färskpressad apelsinjuice.
Sand i sandalerna.
Bläckfisk till middag.
En svart katt under en solstol.
En tyska som badar varje morgon klockan åtta.
Halvan konfererar.
Fru Martini och jag spelar Wordfeud på varsin balkong.
Dagens svåraste beslut är att välja middagsrestaurang.

Har bäddat på balkongen, så här års är inte ac:n på rummen = 27 grader. Men dom jävlarna har satt upp två fasadlampor man inte kan släcka på varje balkong. Tur Halvan klippte av ärmarna på sin skjorta i eftermiddags. Nu ska jag försöka sova efter den pissigaste trerättersmiddagen i mannaminne. Kulmen var nog den crema catalana som de försökte servera mig; sockret var vidbränt och grädden förmodligen rutten.
Natti natti.

Havet ligger vågskvalpsnära. Underbart att veta att det kommer överrösta Halvans snarkningar inatt.
Det har sitt pris för en gnällig käring som jag att åka på charterresa: fem å en halv timma i en liten flygplanskabin tillsammans med blöjbarn som inte verkade göra annat än att fylla cellstoffpaketen med stinkande innehåll. "Det luktar bajs med det ser ut som de serverar mat" sa Halvan. Bakom mig satt en morfar, kändes inledningsvis uppmuntrande eftersom Halvan fått en treåring med tidiga kickboxingsambitioner bakom sig. Men morfar hade hosta, typ sån stöthosta man gör Heimlichmanöver på sig själv med: stenhårt stötande hostningar med öppen mun, typ var femtonde sekund.
Men nu är vi på plats och Halvan håller på att greja med teven medan jag fryser in is: var och har sina prioriteringar.

Strax dags att hoppa in i en taxi å dra iväg.
Det är lite fix kvar: packa, sänka värmen, stänga av vattnet, låsa alla överlås, slänga sopor.
Vad får ni inte glömma i packningen?
Jag har en lista sparad i telefonen som heter "charterpackning", för jag är inte så noga när jag väl packar. Men viktiga punkter är kaffe med tillhörande pressobryggare och solhatt som är väsentlig för tant som vägrar läskiga crémer med solskyddsfaktor.
Halvan har istället fyllt halva sin väska med bartenderutrustning och utlovat Singapore Sling varje kväll. Ska bli intressant att se hur han passar i klarrött (om grenadineflaskan går sönder).
Fast viktigast är nog en baddräkt man kommer i, jag har betydligt fler i skåpet som inte uppfyller det kriteriet (i väntan på undret).

Asch, nu är det bara tre timmar kvar tills Dantes semester börjar och han blir hämtad. Måste hinna få i mig en dos hundgos som räcker i åtta dagar.