Restaurangen hade satsat på efterrätterna i år. Jag fick en trilogi av äpple, hjorton och svartvinbär med respektive utvalt desssertvin. Grannen valde en efterrätt som kallades Death by Chocolate; kolla in dödskallen.
Visst, hur gott som helst, hemma blir det ju mera bulkefterrätt: parfait eller mousse eller sorbet eller fondant, inte allt ihop i en ljuvlig liten välkomponerad symfoni. Fast jag tror ju att just du med dina tårtskaparförmågor kanske kan åstadkomma nåt liknande. Själv är jag inne på att fixa till en blodapelsinsorbet (i mittenskålen på chokladdöden), det borde jag kunna åstadkomma.
Jomen det kan jag ju - men GÖR jag? Nej. Nån enstaka gång. Och sen säger gästerna "DIG törs man ju inte bjuda hem, du som kan sånthär!!" och så bjuder de inte tillbaka och hur kul är DET då? :p
Känner jag igen, även om jag inte är såå avancerad. Jag har förlikat mig med fenomenet; vissa är mer bjudare och andra närmast proffsgäster; de har nästan inte tid bland alla kalasimbjudningar att ordna nåt själva. Nä, ja ä int bitter :-)
Här hittar ni mig i fortsättningen:
www.ohejdat.com
Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt.
Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...
Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen.
Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...