Nu ska jag matskryta lite.
För det som ligger i pannan blev vansinnigt gott. Överraskande gott.
Och det är rena Kajsa Warg.
För jag hade tänkt åka och fylla på förråden idag, har liksom inte blivit av att göra det sedan Kalifornien. Men det blev inte av, för jag har fixat å donat hemmavid (dammsugare, tvättmaskin, diskmaskin, trimsax, hammare och spade är dagens använda verktyg) tills jag var akut hungrig. Ja, eller tills dess jag inte var så akut hungrig så jag tog mig några ostbitar istället för middag, utan klarade att vänta de 20-25 minuter som det tog att dra ihop den här pytten.
I kylen fanns en ganska redig stump av tjälknölen och den pockade på omhändertagande. Dessutom låg där fem portobellosvampar med närmast svarta skivor under hatten.

Hjortpytt:
Ca 500g tjälknöl av hjort
5 portobellosvampar
2 gula lökar
1 pkt bacon
5 persiljerötter
smör
persilja
salt&peppar

Tärna svampen grovt och stek i smör på medelvärme i stekpanna, salta o peppra.
Skala och tärna persiljerötterna, koka dem 10 min i saltat vatten.
Lägg svampen åt sidan när den blivit knaprig och fyll istället stekpannan med grovhackad lök och strimlad bacon. Stek i smör till lök och bacon fått lite färg och sänk värmen och låt löken bli mjuk.
Häll av kokvattnet när persiljerötterna kokat färdigt, jag la bitarna i en kökshandduk för att bli av med lite mer vatten innan de åkte i pannan. Rör om och blanda lök, bacon och rötterna ordentligt.
Till sist; tillsätt den tärnade tjälknölen (försök att inte ge hunden för många putsbitar under tärnandet, tjälknöl är lite för salt för hundmage) och så den färdigstekta svampen.
Vänd ihop pytten och strö gärna över persilja och känn efter om mer salt eller peppar behövs.

Det var nåt som var "matchmake in heaven"; hjortens viltsmak ihop med persiljerotens nära sellerismak och med portobellon till; stunsigare konsistens än champinjoner och nötigare smak. Bacon och lök mumsade till det hela som vanligt.
Men det är nog ganska få som råkar ha tjälknöl över va?

Ett dopp ihop med en kompis; veckan kan inte börja bättre.
Men matte påstår att det är vårstädning på schemat resten av dagen. Vårsolens ljus är obarmhärtigt avslöjande.

Not.
Not at all.
Vad är det med alla bekäftiga räpor av alla kön på Facebook? Jag brukar baxna av kommentarsfighterna i vår Facebookgrupp för Barbetägare, där det grälas om allt, från klippning till foder via jakt eller ej.
Ovanstående exempel kommer från en grupp där man ska tipsa varandra om olika fiffiga återbruk. I det här fallet har nån som älskar Bostongurka kommit på att återfylla klämflaska med billigare gurka från glasburk. Det väckte räpan Anna-Stinas och räpan Jennifers påpekandelusta:

Tror ni man kan adda dem som vänner? Så man kan få hjälp att styra upp sitt liv in i minsta detalj.

Vi inspekterar sonens bostadsrättslägenhet, han har utsikt över både stadens polishus och Hell Angels lokaler, det är väl så det blir balans.
Dante började sin inspektionsronda med att riva ner elementskyddet i sovrummet, det osar nämligen katt här. Flickvännen har en Devon Rex.

Man blir ju ledsen när en massa godhjärtade begåvade människor bara går o dör, såna som man liksom räknat med ett tag till. Nyss Torgny Lindgren och Björn Granath.
Nu Gösta Ekman. 77 år fick han av den utdragna dödliga sjukdom som kallas livet. Som vi alla smittats av. Om någon vill minnas honom med ett leende, föreslår jag att man tittar på Youtube, på klippet "Fartens tjusning" då han som Papphammar försöker åka skateboard iförd överrock, hatt och portfölj under armen.

Inget duger; strategiskt placerad med nosen lagom framför hundgodislådan.

Idag åker tomatfröerna och chilifröerna ner i jorden. Jag kör med torvbricketter istället för såjord, så blir det lätt att plantera om de små pluggplantorna i vanlig planteringsjord sen.