Riktigt bra hotellfrukost på Bomans. Ägg som fortfarande är löskokta. Croissanter och hemkokt marmelad. Smör. Färskpressad apelsinjuice. Gubbröra. Savolalax...

Väger upp den sunkiga känslan i matsalen med lutande golv och tufsiga textilier.

På Bomans hotell i Trosa. Vi bor i White Room. Halvan surar; förra gången hade vi ett rum med uteplats, badkar och stor dubbelsäng. Nu blev det mera som en jungfrukammare med två små förskrämda enkelsängar på anständigt avstånd från varandra.

Imorgon när Halvan konfererar så undrar jag om någon vet vad man gör i Trosa ett par timmar?
Förutom kollar in det lokala utbudet på Bolaget förstås.

Återstår att se om åttiotaggarna verkligen är med på tåget. Men jag har via mail bett kommunen om hemtjänst för deras räkning. Det var ett tag sedan, så jag skickade ett påminnelsemail idag och frågade helt enkelt om det var nåt formfel i min ansökan kanske? Då blev det fart; en timma senare var både taggarna och jag uppringda och ett möte bokat efter midsommar.

Ma oroar sig för att det ska vara olika personer varje gång och att de ska bli uppjagade i ottan. De brukar nämligen masa sig ner till frukost vid tidigast elvasnåret. Det är inget nytt, jag minns min barndoms morgnar med tyst ensamlek med lego medan de sov kvällsruset av sig. Många hus med trapptak blev det. Skulle man göra nåt med en kompis familj med mera "normala" tider, fick man klä sig och fixa frukosten själv.

Förmodligen tycker hemtjänstpersonalen att det bara är bra, så slipper de stressa med morgonbestyren hos taggarna när alla andra normalalerta gamlingar också vill ha hjälp.

Idag kan den som vill stajla lite med sin bildning påpeka för andra att det är Bloomsday.
Det är alltså den dagen som skildras i James Joyces roman "Ulysses". Har absolut inget att göra med gourmanden Edward Blom. Bloomsday har firats sedan femtiotalet. Huvudpersonen i boken; Leopold Bloom tillbringar dagen den 16:e juni 1904 i Dublin och boken beskriver många platser som man fortfarande kan besöka om man vill följa i hans fotspår.
Jag köpte givetvis mitt exemplar av boken i en bokhandel i Dublin som litteraturnördig universitetsstudent på min sjunde tågluff. Den boken står fortfarande oläst i bokhyllan. Alltså; jovisst har jag läst boken, fast översatt till svenska.
Kan väl inte va fel att köpa böcker och släpa runt på i ryggsäcken en månad på resande fot, böcker som man planerar läsa som pensionär? Kallar det förutseende och förberedd.

På samma resa lärde jag mig dricka stout. Och att vänta på en; "darling take a seat, this one takes some time to be drafted".

Har lite svårt att släppa kursen igår och det unga gänget som ska bemanna våra Bolag i sommar. De var så gulliga och oskuldsfulla, men samtidigt ambitiösa att följa försäljningsreglerna; inte sälja till någon under 20, inte sälja till någon märkbart påverkad eller till någon som langar.
De var nog egentligen mest oroliga för svåra vinfrågor från kunderna. En del hade knappt druckit vin. Man kan ju lätt säga att jag ligger lite före med mina mer än trettio års vindrickande.
Men de hade så roliga funderingar; om en kund har med sig en apotekspåse; bör man informera om att viss medicin är olämpligt att ta ihop med alkohol? Eller; om det kommer in någon som jag känner och vet är över tjugo år, fast ser väldigt ung ut, behöver jag ta leg då?
Jag tror det blir en fantastisk sommar för allihopa och förmodligen kommer tiden på Bolaget ge dem en intensiv dos livserfarenhet; till våra butiker kommer ju alla.

Först ett tretimmars gympapass medelst flaskhantlar. Jag råddade hela långväggen med mousserande ensam. Lättare att jobba själv och behålla överblicken när man får lasta av pallarna efter eget huvud. Vissa sorters Prosecco tar slut på hyllan dagligen, men jag nämner inga namn :-)
Själv har jag blivit inspirerad av en bloggläsare och beställt vin från ett lite ovanligt vindistrikt i Tyskland, synd att jag inte kan skriva nåt om dem sen, men det påmindes det om återigen på kursen igår; aja baja tipsa om viner på sociala medier och inte fota immiga roséglas och lägga upp på Fejan.

Sen i eftersvettningarna kom närmaste grannarna, så jag stannade och hjälpte dem att fylla en presentkartong med finflaskor. Därefter fyllde jag en kundvagn åt åttiotaggarna, mest färdigrätter. Det finns en kvinna i den matbutiken som jag undviker; för hon skiter i vad hon skickar iväg på bandet, så ens varor ligger ihopmosade och tillknödda i fållan; tårtbitar, jordgubbar ihop med tvättmedel och mineralvatten. Men idag gick det inte att slippa undan och hon förnekade sig givetvis inte. Kommer hon till mig ska jag skaka hennes ölburkar. Kassakäringens hämnd. Själv tycker jag att det ganska tråkiga kassaarbetet faktiskt blir lite roligare om man skruvar upp servicegraden och dessutom pratar med kunden.

Å på det taggstädning. Jag avslutade med att skjutsa dem till vårdcentralen och ringa bilfirman och be om en värdering av Mas bil. Nu är det färdigkört.

Dags att ta mig en kaffe. Det är ett väldigt tomt hus utan Dante. Tur Halvan kommer framåt kvällen.

Har varit på kurs hela dagen. Resten av gänget var max hälften så gamla som jag. Kan jag vara Bolagets äldsta sommarvikarie genom tiderna?

Lagom kul att det var två i gruppen som var mer än genomförkylda och givetvis satt bredvid mig på varsin sida. (Jag är nöjd med min bonnförkylning i maj). Som dessutom hellre snörvlade än snöt sig.

Intressant hur lustigt många av dem resonerade; om man ber två killar om leg och bara en av dem har med sig, så får de bara köpa hälften av den mängd öl de avsett att köpa?
Äh? Va? Hur tänkte ni nu? Det var som att gå på kurs med ett gäng överambitiösa polisaspiranter.
Eller kunden får väl inte köpa hela butikslagret av en viss mousserande sort? Que?

Nu passar de på. När hunden är borta:
Ligger å chillar vid salladsbänken och spanar in grannarnas helgrå skönhet. Men det ska du veta; Tusse är Dantes tjej, han ser bortom ras och art.