Kan ändå inte sova. Ska upp om två timmar.
Nåväl; igår var dagen efter det brann på två ställen i våran skog alldeles intill där vi bor. Som vi går i varenda dag; jag och Dante året om. Och det sas på nyheterna att dessa bränder förmodligen var anlagda. Igår gick vi upp i skogen för att titta på förödelsen. Då stötte vi på en man i tjugofemårsåldern. Han hade stannat sin moped av skotertyp, lagt sin hjälm på sitsen och stod och rökte medan han spejade ut över ett fält mot en dunge. Vi har gått i skogen säkert sexhundra gånger och aldrig sett nån göra så; stanna en moped vid sidan av stigen för att ställa sig att röka, dessutom på det där valhänta sättet med cigaretten mellan tummen och pek- och långfinger. Och det är alltså kruttorrt i markerna.
Jag hade tur att Dante tyckte det precis var lagom att göra nummer två så jag kunde stanna och kolla lite extra på killen (o ta bilden). Då kommer det en brandbil körande på skogsstigen och föraren ropar till killen att han absolut inte får kasta fimpen där och sedan frågar han killen om han vet ifall det går att köra ända fram till dammen där det brann dagen före. Killen svarar att han inte vet medan han fortsätter röka och erbjuder sig att springa bort till mig för att fråga om jag vet. Så han kommer fram med exalterad blick och jag svarar ropande till brandbilsföraren hur jag tror han ska kunna komma fram, alla stigar är rätt smala runt dammen. Föraren svarar att de fått larm om glödbrand och att de ska åka och titta till det, lägger i backen och drar.
Sedan knallar jag och Dante vidare och går runt dammen på en djurstig bland vass och snår. På andra sidan dammen ser vi plötsligt på avstånd mopedisten komma farande med hjälmen på o visiret nedfällt. I en riktning som är helt ologisk om man nyss stannat där vi stötte på honom och tagit en rökpaus för att sedan fortsätta färden. Vi ändrar riktning och följer efter, jag har definitivt taskiga vibbar nu; ska han stanna och "röka" nånstans igen? Men vi tappar bort honom och börjar gå hemåt tillbaka till vår sida om dammen. Då får jag syn på mopeden igen, den här gången utan hjälm på sitsen står den parkerad nära grillplatsen intill dammen. Killen syns inte till. Jag smyger in i buskarna och spanar, till slut får jag syn på honom, långt ute i det torrlagda vassområdet, att det är han är jag säker på för jag ser hjälmen, men jag ser inte vad han gör mer än att gå planlöst fram och tillbaka innan han försvinner.
Men var inte detta ett skumt beteende då? Eller var han bara en knäpp nyfiken typ som också ville se skadorna efter branden?
Alltså jag "luktade" pyroman lång väg om honom. Och inatt har jag sovit i gästrummet med fönstret mot skogen på glänt för att känns eventuell röklukt. Att inte brandmannen reagerade mera på en typ som står och röker under så konstiga omständigheter nära en anlagd brandplats?

Det gör inte saken bättre att han var rödhårig va?

 

Humlan

9 juni 2016 15:00

Ja man börjar ju undra. Var han pyroman eller pyromanjägare?

ohejdat

9 juni 2016 17:09

Jag tycker att en pyromanjägare ska röka på ett ansvarsfullare vis. Jag har inte slutat vara misstänksam efter att ha fått sova på saken.
Mvh,
Kalle Ohejdat Blomgvist
:-)

 

Humlan

9 juni 2016 18:59

Håller helt med dig, Blomqvist; rökningen gör honom till en mycket misstänkt person.

ohejdat

9 juni 2016 21:20

Just de, så glad o lättad att det inte brunnit igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...