Direktlänk till inlägg 7 juni 2016
Farsgubben är numera bara skinn å ben, medan Ma fortsätter att vara rultig.
Hon äter nåt mystiskt näringstillskott, men bekymrar sig ändå för att hon själv inte får i sig tillräckligt med mat!; medan det är gubben som knappt kan hålla brallorna uppe längre.
Eftersom hon påstår att hon inte har någon aptit och att Pa aldrig äter upp allt på tallriken, så har jag accepterat att resonemanget att "det räcker så gott för oss med en portion att dela på".
Jag passade på att fråga ut farsgubben när hon var i källaren och duschade idag; varför trodde han själv att han magrat så och hade han nån idé om hur man kunde få stopp på det?
"Lite mera riktig mat" kom med ett generat leende.
Mera mat!
Herregud, jag insåg att karln svälter för att hans patologiskt självupptagna fru inte ser hans behov.
Antagligen går han inte omkring hungrig, men uppenbarligen får han inte i sig tillräckligt.
Hus i helvete tog det förstås när käringen kom upp och fick höra att det kanske var läge att kolla om de kunde få mat via hemtjänsten. Det gamla vanliga gråt och skrikföreställningen tog vid. Men jag måste se till att han får i sig mera mat. Så enkelt är det. Man överlever inte på vermouth och vodka och en eller två oliver (om man inte är Patsy i Abs Fab förstås).
Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|