Man måste vara beredd på en grej när man kommer som ickejapan till en restaurang; de vill kanske inte ha dig där.
Antingen beklagar de att stället är fullsatt (det kan vara hur tomt som helst) eller så håller de bara upp armarna så de bildar ett stort kryss framför bröstet; vilket betyder samma sak; du är inte välkommen.
Mest beror det nog på att de känner sig generade när de/vi inte kan göra oss förstådda.

Idag tråcklade vi oss fram till en liten krog i Kanda-Sudacho; Kemura. Jag hade läst en sju år gammal engelskspråkig internetartikel om stället. Så det var ju lite av en chansning. Barkillen såg alldeles förskräckt ut när vi klev in, men kom sig inte för att nobba, utan vi fick ett barbord intill ett gäng stupfulla, nåja; mer eller mindre, japaner som drack franskt rödvin. Medan vi européer beställde japansk dricka; Shochu och Awamori, vin kan vi ju dricka hemma. Japanen närmast mig tuppade av på sin barstol om och om igen och hängde som en säck på mig. Förmodligen var det chefen, för det var ingen i hans sällskap som vågade väcka honom. Jag bytte stol när jag tröttnat på att vara hans stöttepelare. Barkillen kom diskret med ett jätteglas isvatten, men chefen ville hellre ha sista slatten ur vinflaskan. Lite senare lyckades han runda Halvan och vackla både upp och ner för den branta trappan till toaletten utan att bryta nacken.
Under tiden väntade vi på våra beställningar, Kemura är specialiserat på rökta delikatesser, vi fick vänta länge för servitrisen kunde visserligen tala några ord engelska, men förstod nog väldigt lite.
Det här händer ofta; det man beställer kommer inte för de har inte förstått, men nickar ja ändå. Det ingår inte i en japansk repertoar att säga nej, eller jag förstod inte.
Fiskfatet var fint när det väl dök upp; bläckfisk, kammusslor, spätta och lax, allt lättrökt. Men ankan var nog godast. Halvan upptäckte en mycket liten och blyg gäst när vi skulle gå; en liten mus som hoppade blixtsnabbt fram och tillbaka bakom luftrenaren på jakt efter spillda rökta nötter under bardisken; en riktig gourmetmus alltså.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...