Direktlänk till inlägg 4 januari 2016
När man bor i en fjällstuga en knapp vecka om året, så gör man den till "sin" den korta tid man är där.
Det går ganska fort, man packar in / sprider ut sitt pick å pack, väljer sängar, kokar upp vatten, ställer undan kaffebryggaren och gör en första omgång kaffe i den medhavda pressobryggaren. Och konstaterar att man som vanligt glömt att ta med toapapper och hushållspapper.
Att det ska va så svårt att komma ihåg! Man misstänker att Coop i Sälen har en säljtopp på hygienartiklar vintertid. Ja, förmodligen på det mesta en skidåkare behöver förstås. Chips. Cola. Tacos. Oboy...
Den här stugan är ganska daterad, eller om man ska tala klartext: sliten. Men det känns okej för här ska ju en mängd olika hundar och pjäxklädda barn kila in och ut. Och den har alltid känts ren och välstädad. I år tyckte jag dock, trots min snoriga näsa, att städgänget verkat bytt till nåt riktigt otäckt parfymerat rengöringsmedel: det luktade sött och lite kvalmigt.
Doften blev ännu påtagligare på kvällen när jag kom tillbaka efter middagen. Inget vidare att dricka champagne i och det gjorde vi i och för sig inte heller; Brillat Savarinstunden sköts upp till idag.
Men imorse upptäckte jag var doften kom från; en kartong tepåsar! Såna där ruskiga frukttepåsar, herregud en så potent odör! Att en generöst kvarlämnad ask med ett tiotal påsar kan fylla en hel stuga med denna konstiga söta doft! Ni frukttedrickare får förlåta mig, "it is not my cup of tea". Den ska ut. Ögonaböj!
Förmodligen är det samma snälla familj som lämnat kvar tvålen också. Tvål ska inte lukta mat.
Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|