Det är ett jävla tjat om min fot, kan ju inte dölja att jag har hälsporre när jag städar eftersom jag linkar. Jag blev tvärttrött på detta tjat idag. Och sa ifrån, att det inte lindrar vare sig att gnälla eller att de håller på och bekymrar sig. Egomamman triggade naturligtvis direkt och uppfattade det som kritik av hur hon beter sig med sitt "onda knä". Det blev ett himla liv och gap och tårar. Och jag hade väl för ont för att bita ihop och ducka.

Och så ska jag dit imorgon igen, hurra :-(

Dante träffade Zorro efter Long Time No See och kollade genast om han luktade lika gott som han brukar.

Tror inte många festar till det och köper en krycka till en musikfestival. Men nu har det hänt; 150kr, rätt billigt tycker jag faktiskt. Först hade jag spanat in några ihopfällbara lättviktskäppar. Fanns en del piffiga såna med fräcka mönster. Men avsikten är att ha med sig ett avlastningsstöd för hälsporrefoten och då verkade krycka stadigare än käpp (och 350kr billigare dessutom).

Så nu Tori Amos (och resten av alla skönandar som ska förgylla Music and Arts i år); jag ska inte slåss och veva med kryckan i publikhavet på Skeppsholmen (om inte nån annan börjar dumma sig först förstås, då kanske jag passar på när jag ändå är beväpnad).

Dante tycker kryckan är helskum och hoppas upp och gör Tigerskutt när jag testar den. Tycker väl jag borde ta med honom istället.