Söndag. Halvan är ute med hunden eller om det är hunden som är ute med hussen. Jag hänger med huvet. Det börjar kännas svårt att bo kvar i den här hålan. Åttiotaggarna är kvävande krävande. Igår hade Ma ont i knät och skulle ha skjuts till jourläkare. I spöregn och med mycket drama; haltandet varierade från ihopkrupen krum gumma till inget alls. Särskilt inget alls efter att fått lite uppmuntrande uppmärksamhet av den trevliga doktorn... Hon hade åsikter om min klädsel, bekymmer om vad regnet gjorde med hennes hår, ville handla takeaway på vägen, åsikter om var jag parkerade och tyckte inte jag skulle betala parkeringen för hon hade ju så ont... Och stortjöt i bilen hem av tacksamhet för att hon inte behövde opereras samtidigt som hon undrade hur hon såg ut i håret.

Funderar på att ge dem ett ultimatum; att jag inte ställer upp och hjälper dem längre om de inte flyttar till en lägenhet. För det är ju boendet i finhoodens mest förfallna villa som ställer till med de flesta problemen. Trappor och mattkanter. Den här veckan ställde hon in min vanliga veckostädning, vilket resulterat i att jag nästa vecka ska hjälpa dem två dagar istället. Dante kommer bli deprimerad.

Det borde väl varit jag som fått min elaka hälsporre undersökt? Istället för att krångla in och ut två åldringar i en bil och upp och ner för trappor i hällande regn.

Förlåt för min gnälliga blogg.

 

Humlan

26 juli 2015 20:46

Jag förstår ditt dilemma och det låter verkligen som en lägenhet och hemtjänst, åtminstone för städning, vore en lättnad. Du behöver ju ta hand om dig själv! (Lätt att säga, jag vet!)
Jag förstår att du funderar på om ni kan bo kvar!

ohejdat

27 juli 2015 07:34

Ja, egentligen är det väl inte grejerna som ska fixas som känns tunga, utan allt självupptaget tjafs som sliter.

 

Humlan

27 juli 2015 09:51

Jo, det självupptagna har jag förstått. Och de verkar ju ta det för självklart att du ska finnas där, alltid och utan att behöva så mycket som ett tack.

ohejdat

27 juli 2015 16:25

Fast hon är rätt bra på att säga tack på sitt egna lilla självcentrerade vis; åh tack snälla, vad gjorde jag utan dig, vilken tur du kan hjälpa mig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...