Vi skulle gå ut en liten sväng i väntan på kvällens svalka. Märkte inte att grinden blåst upp så Dante gick ut med kopplet löst efter sig före mig ut på allmänningen. Det såg lugnt ut, inga hundar på ingång, bara en ensam tjej som lugnt promenerade på gångstigen en bit bort. Men när hon såg Dante började hon springa. Och då började Dante springa också. Inga kommandon funkade för att få stopp på honom, för tjejen hade även börjat skrika och vifta med armarna och springa i cirklar. Underbart tyckte Dante, äntligen lite riktigt skoj, han började hoppa, skutta och gläfsa. Till slut ramlade tjejen omkull men for upp i panik. Jag ropade till henne att springa mot mig, hon kastade sig om mig och höll fast så det blev svårt att få fatt i Dantes koppel och hålla honom ifrån den stackars panikslagna tjejen.
Jag bad förstås så himla mycket om ursäkt och bad att ersätta få byxorna om de gick sönder när hon föll. Men hon var arg och rädd och ville bara bort, så snabbt som möjligt.
Man måste ha kontroll på sin hund och man måste respektera hundskräck o inte köra "han vill bara leka", "han är så snäll". Det är inte lätt när man är rädd att stå still som hon förmodligen fått höra hur många gånger som helst. Skit också. Får försöka få tag på henne utan hund när hon passerar igen, om hon nu vågar.
Dante fattade noll, blev bara lite uppiggad av rabaldret.

 

Humlan

30 juli 2014 16:35

Det är så lätt att det blir en miss, som att grinden var öppen och så händer det som inte får hända.
Det är klart att det är ditt ansvar, oavsett om Dante är en glad valp eller en arg hund som bits, men samtidigt har hon ansvar i hur hon beter sig. Jag förstår ju att hon blev rädd, men samtidigt måste hon ju förstå hur hon själv lockade hunden att reagera som han gjorde, jag tycker att hon måste försöka lära sig det inför framtiden. (Men då måste också någon tala om hur hon ska bete sig!)

ohejdat

30 juli 2014 17:21

Jag tror att om man är paniskt rädd för hundar är det väldigt svårt att låta bli att springa, skrika o veva med armarna. Det kräver lite lugn att klara av att stå still. Men jag har tänkt föreslå om hon vill att jag ska visa hur man gör vid hundmöten. Om hon inser även i paniken att hon ändå inte kan springa ifrån en snabb hund kan hon kanske ta till sig tips.

 

Victoria

30 juli 2014 17:56

Hundägarens värsta mardröm. Och alldeles omöjligt att slippa dylika incidenter. Särskilt med valp/unghund. I 99 fall av 100 är det en hundorädd, så inget händer. Den hundrade gången dör man av skämseldöden. Är det en tröst om jag säger att du inte är ensam om det?

http://www.fitterbittan.se

ohejdat

30 juli 2014 18:24

Det tröstar, men jag skäms fortfarande. Men skäms som en hund gör jag inte; för Dante skäms inte alls, han skulle gladeligen skutta fram till henne idag igen och gläfsa "där är du ju, vi hann visst inte leka färdigt igår, kom igen nu rå: du springer å jag jagar!"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hittar ni mig i fortsättningen: www.ohejdat.com Hoppas jag kommer lära mig hur Wordpress funkar snabbt. Hejdå Bloggplatsen! Tack för fyra års dagbokstjänstgöring. ...

Häng med till: https://wordpress.com/post/ohejdat.wordpress.com/4 ...

Det funkar inte att blogga här längre, inte bara foton försvinner utan också hela inlägg. Nyss ett om Pa hos audionomhäxan. Och bloggen tar en massa minne i telefonen. Hur gör man nu då? Byter bloggplattform på nåt vis, det fattar jag, men till...

Förlåt Dante att matte gett dig fläcktyfus, det går över på en vecka ungefär: ...